Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Sköna Margret får i tankarne att blifva sin egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dennes syssla hade blifvit att köra bryggarens öl- och
dricksfat hem till kusen i staden, till kunderne öfverallt
der de bodde, såsom billigt och brukligt är. Anders fick
således åka med långkärran så godt som beständigt; ty
hans herre hade befunnit honom synnerligen aktsam om
kärlen; det hände aldrig honom, som andre, att faten
tullrade i gatan och skadades på banden; också
värderades denne bryggardräng öfverallt i husen, dit han kom
med varorna, emedan han raskt och muntert, utan
tillsägelser och pock, inbar de fulla kärlen, vårdsamt insatte
dem i källaren, der de skulle stå, samt utbar de tomma
med höflighet. Nu kan ingen undra på att, om Anders
skulle köra nedåt Regeringsgatan, tog han vägen öfver
Oxtorgsgatan så gerna som någon annan, och der träffade
han emellanåt henne, som han helst såg. Om söndagarne
råkades de äfven, och stundom gingo de tillsammans
utom staden på den vackra vägen utanför Roslagstullen
framåt Skuggan, Fiskartorpet, Husarviken och Ropsten,
samt återvände genom Lilljans. Då hade de tillfälle att
samtala om framtiden och öfverlägga om hvad artigast
kunde synas.
Så hände en gång en sommareftermiddag, en
söndag, när de sågo sig ensamme på dessa stigar, att Greta
sade: ”Nu äro vi begge uppklädde rätt skönt och hafva
af lönen samlat oss hvardera något, som är i behåll. Du
tycker väl mycket om tjensten, du har, Anders?”
”En förträfflig karl har jag till husbonde,” svarade han,
”det är då visst; sniken är han icke. Och icke för
trätgirig eller fallen att slås. Nå, det vore icke heller lönt
för honom att försöka sig på mig. Men han är en
verkeligt god karl, som jag säger, och vill oss drängar intet
orätt, det vet jag. Derföre håller jag ock af honom.”
”Fru Holmelin kan jag icke heller kalla annat än en
mycket bra memriska. Hon är rättrådig,” anmärkte Greta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
