- Project Runeberg -  Ladugårds-arrendet. En berättelse för folket /
30

(1877) [MARC] [MARC] Author: Carl Jonas Love Almqvist With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. De åka till Härsby och Skansen. De få allt så, som de behöfva. - 6. Fru Holmelin gör stora svårigheter. Herr Holmelin vill hålla bröllop.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sniken om en sådan styfver, men för att hon aldrig i sin
tid velat hålla vid någon krog eller ett värdshusställe.
Långt hellre for hon då ned till Damtorp och tog sig en
kopp kaffe hos fru Pettersson, denna härliga, ursprungligen
i Finland födda gumma, som visste att koka det bästa
kaffe på två mils afstånd rundt omkring hela Stockholm.

Men Greta tänkte, då hon såg Niklas ihop med sin
Anders: ”Jag måste tåla litet så länge, om han bara kan
skaffa oss kofodret och boningsrummen.”

KAP. 6.

Fru Holmelin gör stora svårigheter. Herr
Holmelin vill hålla bröllop.



När de återkommo till Stockholm, stego de af hos
Östmans och tackade för åkdonet; ty de ville icke köra
ända hem, på det icke bryggarens och Holmelins måtte
tro dem anse sig, såsom dräng och piga, så förnäma, att
de ej mägtade gå till fots i sina egna ärenden.

De vandrade tillsammans, och när de hunnit till Adolf
Fredriks kyrka, i hvars trakt Anders bodde, gingo de öfver
kyrkogården, för att komma så gerna den vägen in åt
Lilla Badstugatan. Greta stannade vid en af de stora
grafstenarne, och Anders måste också hålla med gången.
Der syntes nu ingen vidare till omkring dem, och Greta
stälde sig och såg så länge på Anders, att han började
förvånas.

Slutligen sade hon: ”Nu stå vi på vägen; skola vi
våga att göra ett förmätet steg?” Hennes ögon skeno i
detta ögonblick på ett besynnerligt sätt; hon var så
innerlig till mods, att hon tycktes nära tårar. Hon fortfor:
”Vi hafva begge två rätt goda tjenster, Anders; skola vi
våga lemna dem och kasta oss i armodet igen? Ty det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:41:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lagardarr/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free