- Project Runeberg -  Ladugårds-arrendet. En berättelse för folket /
31

(1877) [MARC] [MARC] Author: Carl Jonas Love Almqvist With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Fru Holmelin gör stora svårigheter. Herr Holmelin vill hålla bröllop.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

är säkert, vet du, att det blir bistert för oss i början, och
kanske länge nog.”

”Åh, strunt.”

”Lofvar du mig då,” fortfor hon, ”att hålla i dig som
en hel karl och icke blifva snäsig, fast du får litet till
födan emellanåt, och mycket till sysslan?”

”Jag?” svarade Anders, ”jag har nu ätit upp mig hos
bryggaren, så att jag kan svälta och lefva på blotta hullet,
om det vore ett helt år. Greta, jag är viss på att, efter
en tid, skola vi få allt ganska ståtligt. Det vore väl
besynnerligt, om icke du och jag skulle blifva rika. Jag
kan aldrig tro annat.”

Greta runkade på hufvudet, men log likväl med nöje
åt så oförskräckta tankar.

De talade mycket mera vid grafstenen; men allt
behöfver icke nämnas. Sist skildes de här, ty Greta ville
icke gå med honom till bryggarens port. Hon nickade adjö.

Verkligen gick det icke så, att den hederlige
bryggaren skref borgen för sex kors värde, utsatt i penningar
efter sextio riksdaler stycket — som är mycket nog, men
härsbykorna voro sköna, stora och af skånskt slag. Så
högt förtroende hade Anders vunnit hos sin herre; ty
oaktadt denne hört drängen säga glada ordstäf emellanåt
och ej kändes så sur till lynnet, som åldrigt och erfaret
svagdricka, hade han likväl tillika funnit honom mycket
redbar, klok och rask i alla göromål. ”Du skall icke
bedraga mig,” slöt han, när han gaf sin dräng förskrifningen.
”Nej, herre, om jag det gör!” svarade Anders. ”Och
aldrig skall jag glömma herrn, det kan han lita på.”

Egentligen kunde hvarken Greta eller Anders med
pock blifva lediga ur sina tjenster; ty såsom de vid rätta
uppsägningstiden ännu icke visste af huruvida de kunde
bekomma eget hem till hösten, så hade de ej heller kunnat
säga upp då. Men bryggaren gjorde inga svårigheter,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:41:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lagardarr/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free