Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Fru Holmelin gör stora svårigheter. Herr Holmelin vill hålla bröllop.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter han en gång beslutit att hjelpa sin dräng. Hos fru
Holmelin vardt det värre. Hon höll på att blifva stött
och frågade Greta, om hon gjort henne något förnär, efter
hon önskade flytta. ”Är det tacken för att jag hållit dig
så väl och varit hygglig i öfver tu år?” sade hon. Greta
neg mycket ödmjukt och beskref huru allt vore i ordning.
När hon slutligen omtalade att hon skulle stå brud,
utbrast Holmelinskan: ”Nå, det tycker jag om!” — ”Ja, söta
fru,” svarade Greta, ”visst är det så; men hvar och en
vill en gång blifva sin egen, och jag tänker också hålla
kor med min man. Men det beder jag frun att fru
Holmelin ville komma ut och helsa på oss, när vi fått allt
bra; och jag skall i all min tid tänka på frun, som gjort
mig så mycket godt och sist skänkte mig ett helt
nålbref till midsommar!”
Frun tystnade och tänkte: Nånå, jag har alltid
sagt Holmelin detta. Jag undrar icke så mycket öfver
att Greta vill sin väg, ty hon kunde nog förtjena något
mera än blott ett godt bemötande; och hvad har hon fått?
Men vi hafva icke råd! Efter denna betraktelse kom hon
till förtroligt samspråk med sin forna piga, hvilken hon
begrep stå på vägen att blifva fru. Ty, tänkte hon, skall
Margret arrendera kor, så skall hon också kalla sig fru
arrendatorska, det är säkert. Det är då bättre att vi
skiljas som vänner nu, än som ovänner nästa vår, och
jag har alltid funnit att man har åtminstone något godt
af vänskapen. Så gaf hon Sköna Margret lös, och hon
fick lof till flyttningen. Fru Holmelin slutade med en
vacker fråga: ”Hvad skall jag säga, när vi råkas i jul?
Fru Andersson eller fru Andersin?”
”Jag hoppas frun skall få säga: mor Greta på Skansen,”
svarade flickan. — Och så vardt samtalet slut för den
gången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
