Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Det stora lifvet - 10. Den förste sonens döpelse: mor Katrina håller barnet, och fru Holmelin står fadder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men flera bekymmer följde med det stora lifvet. De
sex korna på Skansen hade alltid hållit sig så friska och
snälla. Men ibland de fyratiotvå, nu, blefvo några
tidtals illamående. Dock visste Greta att stryka tjära på
libbsticka och gifva sina sjuka; äfven hela sillar tog hon,
som kor mycket älska. Men en fick skott ute på marken
och dog på stället: det var värst.
Likväl bar sig arrendet. Ty Greta hade fast
beslutit att aldrig behålla något kräk, som mjölkade under
två kannor i dygnet. Så fort det hände, bytte hon bort
den kon åt någon i bygden, som behöfde få pengar emellan
och gaf denne ett nyburet kreatur. Dertill tjenade
henne nu den stora kassa, hon hopspart på Skansen.
Och Anders blef, för sin del, obeskrifligen färdig med
rotsaker. Han plöjde, sådde, planterade och skördade
potatis, kålrötter, rofvor, rättikor, och bar sig åt som en
half trädgårdsmästare. Det gick så långt, att han ett år
sådde morotsfrö. Ty kor hålla af morötter och mjölka
deraf obegripligt.
Något ståtligare fans dock icke i huset än
arrendatorskans stora mjölkskafferi. Der stod hylla öfver hylla,
och bunke vid bunke, allt af hvitt, skuradt, skinande trä.
Hit var det, som Anders steg in med sitt allrahögsta
nöje, när Greta skummade, och han fick en sked grädde.
”Ack,” tänkte han, ”nog älskade jag min mor, Sara i
Vaxmyran; men Greta håller jag dock ännu mycket mera
utaf.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
