Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Den förste sonens döpelse: mor Katrina håller barnet, och fru Holmelin står fadder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egendomen betydligt. Men detta läto de icke bekomma sig,
utan fortforo på samma sätt, så att, när grannarne ville
kalla Greta madam och somliga sade fru, syntes hon
småförargad och svarade: ”Jag har hittills varit mor med
äran, och hoppas fortfara så till döddar.”
”Då tycker jag vida mer om att heta Sköna Margret,”
tänkte hon inom sig sjelf, ”fast sådant duger allenast på
ett torg.” Herrskapet Holmelins helsade ej sällan på dem
på landet, och frun älskade den förmögna arrendatorskan
såsom sin egen dotter. Hon var den, som emellanåt för
nöje ännu kallade henne Sköna Margret; ty hon tänkte:
det skadar icke numera, utan kan vara till en ”uppmuntran,”
såsom min man säger.
Vi skola omtala den största högtid, som tilldrog sig
i huset. Det var, när Greta fick sin förste son och han
skulle döpas. Då spände Anders sin skönaste häst för
fjäderkärran och for omkring att bjuda till fadder. Både
Anders’ och Gretas föräldrar i Eds socken hade dött, så
att de icke kunde komma med. Men grimstahamnsfolket
skulle blifva det förnämsta af slägten, och Holmelins från
Stockholm stå högst som främmande.
Det var en vacker solskensdag, och gossen, som bars
till dopet, hade ljusa lockar. Till höger om kyrkoherden
stod mor Katrina, allvarsam och from i anblicken; hon
höll sin systerson vid dopet. Kyrkoherden tog honom,
och gossen teg under vattenösningen: det var ett godt
tecken. Strax nedom mor Katrina stod fru Holmelin i
svart sidenklädning; men derpå tre jungfrufaddrar,
bonddöttrar från Jerfälla. Midt emot Katrina sågs herr
Holmelin, städad och högtidlig i alla sina åtbörder. Men
torparen Johan från Grimstahamn hade rummet gent emot
fru Holmelin, och hans ögon glänste, så ofta han blickade
fram emot barnet till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
