Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - § 3. Om folkets seder och oseder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dopet, bjuder til at läsa efter alt hvad prästen
läser vid barndopet, at barnet må så godt minne.
Om det sopas i et rum, när barnet såfver, säja
de, at sömnen sopas bort. I visst mål kan det
ock vara skadeligt.[1] När en hustru intogs i
kyrkan efter barnsäng, som förr skedde i
kyrkodörren, så ville ingen följa efter prästen, innan
hon var ingången. Gick något manfolk före
hänne in, spådde de honom sjukdom eller
annan olycka. Hvilken af brudparet, som råkar
sätta foten främst vid vigningen, mena de,
lefver längst. Om barn få först tänder uppe i
munnen, tros de blifva rika. En hafvande qvinna
vil ej gå i kyrkan missommarsdagen. När et litet
barn lägs i grafven med en gammal, så säja de,
at om den gamle spökar, kastar han barnet för
sig. På sjuka kasta de jord, at de åter må
komma til helsan. När de mist kreatur gå de
omkring och tigga til hjelp at köpa något i
stället; men jag har aldrig vetat förr än nu (1794)
at de göra det i den afsigt at kreaturen må så
mycket bättre trifvas. För en barnsjuka (skäfver)
bruka de at lyfta barnet öfver lik. Myrestackar
vilja de intet utöda. De säja at myror i gammal
tid varit Jungfrur.
När korfven första gång skall läggas i grytan
at koka, vilja de intet tala, men väl stöta korfven
emot brädden, at han ej må spricka. När de
saltat kött, slå de det vid händerna qvarhängande
saltet i elden, och inbilla sig, at köttet där
igenom blir drygt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
