BARNDOMS- OCH UPPVÄXTTID somrar tillbragte han som gymnasist på kondition hos en arrendator på Nora gård i Danderyds skeppslag. Är 1829 flyttade familjen till Malmskillnadsgatan 3, där hovslagaren dog år 1830. Då var Blanche redan student och bodde under ferierna 1830 i ett möblerat rum på Holländaregatan. Åren 1833—35, då han gick som »extra i verken», bodde han i ett hus vid Stadssmedjegatan — den del av nuvarande Västerlånggatan, som sträcker sig mellan Mynttorget och Storkyrko-brinken. Vid denna tid hade modern, som fortsatt hovslagerirörelsen, återinflyttat i Sporrongska gården. Då han sedermera år 1838 efter ett nytt besök i Uppsala definitivt slagit sig ned i Stockholm, bodde han först i Malmskillnadsgatan 3 och sedan i Arsenalsgatan 2 tillsammans med sin mor. I början av 1844 fick han bostad i Bergwalls malmgård på Ladugårdslandet, som han efter dennes död ärvde. Här bodde han sedan, med undantag för ett par år, ända till sin död. Dessa efter Gynther sammanställda topografiska fakta ge oss mer av Blanches poetiska värld än hans ganska händelsefattiga biografi. Mest känner sig Blanche alltid hemma i västra delen av Klara församling, vid denna tid övervägande bebodd av hantverkare. Här fun-nos hans lekplatser från skolpojksåren, Klara kyrkogård, Brunke-bergstorg och Sporrongska gården, som på grund av sin rymlighet onsdags- och lördagseftermiddagarna lockade till sig alla traktens skolgossar: »Där lektes rövare och soldater, där firades begravningar efter hundar och kanariefåglar, på ett eller annat sätt kära för gos-sarnes minnen; där vältades stora stenar ned i det mörka vattnet, där brottades, exercerades, byggdes fästen och torn sommar och vinter.» I denna trakt ha också de yppersta av Blanches berättelser sitt centrum. Hyrkusken Figge Höglund har som liten bott vid Kar-duansmakargränd och brukat leka på den stora gården där, och han får sedan som hyrverksbokhållare sitt kontor vid Röda bodarna, bara ett par stenkast därifrån. När hjälten i »En skådespelares äventyr» efter ett skolslagsmål stämts till polisen, beger han sig till »en vid Klara sjö belägen bakgård, där jag ofta plägade leka med mina kamrater», och gör ett — hastigt övergivet — försök att 15