AUGUST BLANCHE Brunkebergstorg. Litografi före 1856. dränka sig i sjön. I flertalet av Blanches berättelser och romaner rör man sig faktiskt i samma värld, bestående av ett dussin Norrmalms-kvarter. Vad som ligger därutanför förblir alltid något mer främmande för Blanche. Redan då man kommer så långt åt norr som till Johannes kyrkogård och »Nya vägen», kännes det mindre hemtrevligt; Blanche förlägger gärna de mer skräckinjagande scenerna i sina romaner till den redan genom sitt namn hemska Dödgrävargränd, som fortsatte David Bagares gata upp till Malmskillnadsgatan. Staden inom broarna har ju alltid sin givna plats i Blanches Stock-holmsskildringar, då Slottet, Norrbro och ämbetsverken komma med i räkningen, och då och då får man titta in i boklådorna vid Stads-smedjegatan och Storkyrkobrinken. Men någon intim förtrogenhet med denna Bellmanska stadsdel visar han knappast, och ännu mer gäller detta Bellmansdiktens egentliga centrum, Södermalm, som Blanche betecknar såsom en terra incognita för de flesta annorstädes bosatta stockholmare. Det är också egentligen bara trakterna kring Slussen och Stadsgården, som han beskrivit. 16