AUGUST BLANCHE domsminne som icke är förenat med sågens rassel och hammarens slag. Jag trodde, att del hörde till livets ordning att arbeta från fyra på morgonen till åtta eller nio på kvällen; förströelser eller njutningar kände jag icke ens till namnet.» Naturligtvis får man här räkna med att Blanche offrat något åt den retoriska effekten; det är en ganska riskabel metod, att — såsom ofta skett — ta för givet, att de umbäranden, som Blanches mest populära hjältar, hyrkusken Figge Höglund och skådespelaren Victor Ekström, fått vidkännas i barndomsåren, äro lånade ur Blanches egen erfarenhet. Det ger nog en falsk bild av de verkliga förhållandena, om man tror, att Blanches mor måst sälja sin rödrutiga schal för att få pengar till hans skolböcker eller låna grannfruns klänning för att kunna bevista hans första nattvardsgång. I Blanches egna skildringar framträda hovslagarmästarna inte som några förtryckta arbetshjon. Skråets ålderman Ekeberg uppträdde än i borgerskapets uniform, än i ett stort förskinn, »fritt likväl från sot och slagg, men i stället prytt med hovtång och hammare av rött saffian, kantat med gult silke». Och Blanche tillägger: »Den gamla tidens skråmästare voro petitmätrar på sitt sätt, ty om de också genom sitt arbete förvärvat sig så stor förmögenhet, att de själva icke mer behövde lägga hand vid arbetet, så höllo de sig dock i sina verkstäder, klädda i fina förskinn och dito träskor.» Till en så förnämlig ställning hade säkerligen inte Blanches styvfar nått; men han hade dock vid början av sin verksamhet som mästare två gesäller, sex lärlingar och två pigor. Blanche berättar själv — i novellen »Hvita rosen» — att det endast var herrskapshästarna, som fingo hedern att skos av mäster själv eller den förnämste gesällen, och Erdmann uppger, tydligen efter muntliga traditioner, att Jan Jacob Blanck var en mycket fin hovslagare. »Han ägde ganska vita och väl vårdade händer och passade, sade man, mera till ämbets-än borgersman.» Kanske var det denna hovslagarmästarens läggning, som i förening med hans sjuklighet under de senare åren vållade, att hans hovslageri, såsom Gynther uppvisat, gradvis gick tillbaka, och 18