DE FÖRSTA S T O C K H O L M S N O V E L L E R N A 1882, s. 239 ff.). Enligt denna skulle Almquist, som redan nu sysselsatte sig med procentaraffärer, ha försökt och delvis lyckats nästla sig in hos Bergwall. Han skulle för egen del ha fått låna 3 000 kronor för sin Parisresa — denna företogs dock först i augusti 1840, ett halvår sedan Blanche öppnat polemiken mot Almquist. Vidare skulle han ha sökt inleda Bergwall »i lysande och löftesfullt lockande framställningar och förslag». Möjligen har Almquist velat bli Bergwalls mellanhand i hans affärer, såsom han sedermera blev von Schevens. Blanche fruktade tydligen både för att Almquist skulle förstöra faderns förmögenhet och uttränga honom ur hans gunst. Då Almquist under Hiertas utrikesresa våren 1842 fungerade som Aftonbladets redaktör, besvarade han Blanches alltmer hetsiga offensiver med att — efter förut sänd varning — utslunga sin beskyllning mot Bergwall för att vara procentare, samtidigt med att han antydde Blanches släktskapsförhållande till honom. Tydligen räknade Almquist härvid med att dels kunna tvinga Blanche till tystnad, dels uppreta Bergwall mot sonen, som ju genom sina våldsamma angrepp väckt striden till liv. Får man tro Ridderstad, skulle han till och med ha begagnat tillfället till att söka få ett nytt lån från Bergwall. Emellertid stod Almquist själv illa till boks hos allmänheten efter »Det går an». Blanche visade också ett oförskräckt kurage och fram-tvang i hastig följd dokumenten i den smutsiga intrigen. Ej ens hans fruktansvärda överilning vid uppträdet i Strömparterren kom att allvarligt skada hans ställning, då han själv i tidningen upplyste om att han fåfängt utmanat motståndaren till duell och inte hade något annat sätt att vinna upprättelse. Bergwall å sin sida fann det förmånligast att förebygga al! fortsatt polemik genom att vid slutet av året taga sin son ur tidningen och året därpå skicka honom till Norrland för att hos en häradshövding Schönmeyer fortsätta sin juridiska utbildning. Enligt Erdmanns uppgift skall Blanche emellertid knappast ha landstigit i Sundsvall, förrän hela staden visste, att »den herrn som spottade Almquist i ansiktet» var där. Ett brev från denna vistelse (Forsse bruk den 20 februari 1844) till Bergwall visar, att Blanche 27