AUGUST BLANCHE är mycket ångerköpt och villig att ta en plats som ämbetsman. Han tynges emellertid av en skuldsumma på 500 å 600 riksdaler banco. »Jag hade ämnat be kyrkoherden om en liten hjälp, men min bön är säkerligen fruktlös. — Jag kväver den således. —» »Är det då otänkbart, den möjligheten att jag av skadan vis kan bli klokare?» Hans anhållan står i samband med planerna på en förlovning. Genom sin svåger Carlstedt har han skickat en lista på sina skulder. »Skulle däremot ingenting kunna åtgöras, så får jag likväl knoga mig fram genom livet liksom andra litteratörer här i Sverige, vilka man låtit svälta ihjäl för att efter deras död kunna subskribera till en lysande begravning av deras stoft.» Blanche hade i själva verket genom »dådet» vunnit ett egenartat slag av berömmelse. Inte bara skandinaviska, utan även tyska tidningar hade relaterat affären, genomgående med sympatierna på Blanches sida. Den jovialiske Blanche mindes sedermera med ruelse denna våldsamma fejd. Nio år efteråt varnade han i ett brev sin vän Ridder-stad för att befläcka sin sångmös färgrika vingar med »det polemiska bläcket». »Jag har mången gång begråtit den tid, jag kastat bort i tidningsstrider, då jag sådde välmening och skördade hat. ’Varus! Varus! giv mig igen mina legioner!’ Freja! Freja! giv mig igen mina fyra förlorade år!» (Ridderstad: anf. arb. s. 254). Helt förlorade voro emellertid inte dessa år. Under hela sitt redaktörskap hade Blanche vid sidan av aktuell journalistik infört de Stock-holmsnoveller, vilka han år 1845 utgav i samlad form under titeln »Tavlor och berättelser ur Stockholmslivet». -X- Blanches båda föräldrar voro utsocknes, men själv var han inbiten stockholmare. Trots det glada kamratliv i Uppsala, varom några i hans verk spridda studentnoveller vittna, tyckes han ha vantrivts där och började redan i Freja den kritik av det förlegade Uppsala och den agitation för universitetets förflyttning till Stockholm, som han 28