Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Frejatiden och de första Stockholmsnovellerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUST BLANCHE
Cederborgh och Dahlgren äro Blanches båda inhemska lärare. Hos
den förre har han lärt sig realismen och smaken för de småborgerliga
genrebilderna. Från Dahlgren har han ärvt något av den lätta
fantastiska touche, som präglade denne, då han var som bäst, i sina
bilder från Djurgården, Haga och andra trakter i Stockholms
omgivningar. Tyvärr övertog han också den beundrade vännens
svam-liga och med bilder överlastade prosa och kom först i sina sista verk
att nå fram till en naturlig stil.
I själva verket är hela 1830-talets realistiska Stockholmsskildring
i viss mån en fortsättning av Cederborghs och C. F. Dahlgrens. Några
andra betydande Stockholmsskildrare förfogade vår romantiska
tidsålder inte över. Almquist kom först att göra sin insats, sedan
Stock-holmsnovellistiken var i full gång, och har i själva verket betytt rätt
litet för samtiden på detta område. Redan i hans »Amorina» fanns ju
en ganska stark Stockholmsstämning trots det bizarra innehållet,
men detta verk publicerades ju först 1839. Detsamma gäller om
Clas Livijns likaledes i korrektur makulerade »Riddar S:t Jöran»,
där Mortensen säger sig ha funnit många tavlor, som trots all
fantastik dock ha »en äkta stämning från det gamla Stockholm».
Däremot fortsatte Cederborghs lärjungar, den av fosforisterna så
obarmhärtigt förföljda »Trasenbergska kohorten», med att överösa
bokmarknaden med sina produkter.
Redan Cederborgh hade otvivelaktigt haft levande modeller för sina
figurer, ehuru de knappast tyckas ha varit igenkännliga för kritiken;
annars skulle nog inte fosforisterna ha försummat att lägga honom
även detta till last. Hos hans lärjungar utvecklades genren till en
sorts nyckelromanlitteratur, där motiven valdes ur samtidens
chro-nique scandaleuse och man under de fingerade namnen lätt
igenkände det dåvarande Stockholms mer bekanta personligheter. I icke
ringa mån förhindrade denna oftast anonyma novellistik
Stockholms-skildringen från att bli litterärt erkänd såsom en berättigad genre.
På 1820-talet gjorde sig särskilt C. D. Arfwedson, sedermera
framstående köpman och kommunalman, ryktbar genom ett par dylika
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Apr 29 23:43:38 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lammbla/0040.html