Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Frejatiden och de första Stockholmsnovellerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE FÖRSTA STOCKHOLMSNOVELLERNA
sedan länge förklarat honom vara en av ställets koryféer. Men
resultatet har blivit obeskrivligt intetsägande.
Blanche var alltigenom berättare, och hans novellistiska bidrag i
Freja äro de enda litterärt värdefulla. Om man steg för steg följer
utvecklingsgången av hans novellistik, finner man, att den tager sin
utgångspunkt ur anekdoten och att det är ungdomsminnena, som
från början ge honom motiv och situationer till skänks. Sylwan har
med full rätt yttrat om Blanche, att han bekräftar satsen, att
barn-domsvärlden är den ständigt flödande källan för de stora berättarna.
Under sitt första halvår i tidningen är det så gott som uteslutande
sina egna barndoms- och ungdomsminnen, som han begagnar. Det
finnes ett par studenthistorier, »Professor F. och Studenten» och
»Hästbenet», och en berättelse från hans vistelse som femtonårig
informator i Danderyd; den skildrar en av honom arrangerad
tjurfäktning. Av de tre skolhistorier, som förekomma, skildrar den
tidigaste, »Magister W-s död», två av Blanches mest avhållna lärare,
Jacob Ekelund och Wretberg; novellen slutar med den senares
självmord. I »Magistern och Kongl. Sekreteraren», som vill ge en bild från
koleratiden 1834, är den utmärkta skollärartypen givetvis tecknad
efter modell, ehuru inte namngiven. Fullt på egen botten står Blanche
i »Slaget på Brunkebergstorg år 1821», som trycktes i Freja av den
21 maj 1839.
Blanche behandlar i denna novell för första gången ett av sina
favoritämnen, de vilda slagsmålen mellan hans egna skolkamrater
klaristerna och deras motståndare i andra skolor. Stilen är ännu en
smula ovig, och skildringen har därför inte fått samma verv som
slaget i Sista styverns trappor i »Flickan i Stadsgården». Nybörjaren
röjer sig framför allt däri, att han ännu inte kan hushålla med sitt
material. Vid omnämnandet av klaristernas anförare serverar Blanche
en biografi, som ett stycke framåt ställer förberedelserna till slaget
i skuggan. Men själva uppslaget med myllret av stridslystna
småpojkar bland gravarna på Klara kyrkogård är förträffligt. Och då
deras bundsförvant, en stark sjöman, anmäler sig till deltagande i
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Apr 29 23:43:38 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lammbla/0047.html