AUGUST BLANCHE striden mot de förhatliga jakobisterna, visar Blanche för första gången sin förmåga att träffa de lägre Stockholmsklassernas målföre. »Hit med en hel kalvhage, sådana som ni, små gossar», yttrar den fruktansvärde sjömannen, »så vill jag åtaga mig att innan ni hunnit börja ert ’Fader vår’ rensa den helt och hållet, så att icke så mycket som en becktråd skall finnas kvar en gång.» Man fyller med glädje sjömannens valkiga hand med slantar för den såsom lön äskade supen. Emellertid kommer sjömannen aldrig till klaristernas undsättning, då de angripas i flanken av en trupp lärlingar från kopparslagar-verkstaden och några sotarpojkar och deras krigslycka hastigt vänder sig. Man undrar bland klaristerna, om han sitter mellan skål och vägg och »tumlar i sig subsidiemedlen». I själva verket har han på vägen över torget råkat ramla över en åkares gröpfjärding, fått ett skovelslag på beckbyxen av honom och i harmen däröver utmanat de förut neutrala åkarna till en strid, som slutar med att han förpassats i en dranktunna och blivit förlorad för sina bundsförvanter. Klaristerna, som efter tappad batalj räddat sig inom kyrkogårdsportarna, få utom alla blessyrer de förvärvat i striden dagen därpå rottingstut under den oblidkelige rektor Tryséns uppsikt. Redan här skymtar denne av Blanche så ofta skildrade, fruktansvärde skol-tyrann, ehuru ännu utan utsatt namn. Allt detta är berättat med strålande humör och smittande fart. Vad som kanske mer än något annat i denna utmärkta lilla novell bebådar den kommande Blanche är emellertid den inlagda skildringen av Brunkebergstorg. Blanche skildrar denna plats, inte som den tedde sig för samtiden, utan sådan han mindes den sedan sin barndom, innan de aristokratiska hotellpalatsen, som sedan kringgärdat den, blivit byggda. »På själva torget funnos, liksom nu, åkare, men icke dessa snygga åkdon, som bevisa att smaken även i den delen kört fram med tiden. Mitt på torget stod ett litet trähus, varuti allehanda sällsynta vilda djur visades, och röjde för övrigt hela platsen ett vilt, men desto mindre sällsynt, utseende.» Beskrivningen är, som 42