DE FÖRSTA ST0CKHOLMSNOVELLERNA vi se, ganska valhänt gjord, men den har dock sitt intresse såsom Blanches första försök som Stockholmstopograf. Annars märker man i de två första årgångarna av Freja knappast någon ansats av Blanche till starkare lokalisering av berättelserna. Även då han anger platsen för novellernas handling, är det utan att ge gatuperspektiv eller interiörer. Ännu noveller, som skrivits i slutet av 1839, »Spelaren» och »Pistolhandeln», äro blott ytligt anknutna till Stockholm. Och understundom avlägsnar sig Blanche mycket långt från Stockholmsnovellistiken och dess motiv, såsom i rövar-berättelsen »Främlingen från Bergslagen» (den 22 juni 1839), förlagd till rövarnas Eldorado, Böhmen, och till skräckromantikens glansperiod, sjuttonhundratalet. Den bekräftar Blanches egen självbiografiska uppgift i inledningen till »Berättelser efter klockaren i Danderyd», att han liksom sina jämnåriga i barndomen glupskt slukat de rövar- och riddarromaner som bokmarknaden då översvämmades av. De skulle för övrigt sätta tydliga spår i hans egen romandiktning. Ingen av de tidigare novellerna anger sig genom själva titeln vara speciellt stockholmsk; de flesta bära underrubriken »Fragment ur ett större manuskript»; om något dylikt existerat kan ifrågasättas. Först den 27 mars 1840 förekommer under en novell av Blanche den sedermera ständigt återvändande undertiteln »Scen ur Stockholmslivet», och detta medför också genast större anspråk på lokalisering. Novellen, som i Freja bär titeln »Var är förlovningsringen», börjar med en lustig skildring av ett matställe, Hotel Du Nord, där matportionerna på senare tid »märkligt avtagit både till kvantitet och kvalitet, men uppasserskornas munnar i dessa bägge hänseenden tilltagit, varigenom hotellet då dignade under en i sitt slag egen ryktbarhet. Mången from och beskedlig gäst, som gått dit för att äta, var verkligen själv i fara att bli uppäten.» Sedan följer en rolig scen mellan en smalbent och skuldsatt stackars häradshövding och de munhuggande källarjungfrurna. Då Blanche väl börjat med Stockholmsskildringen, fann han tyd- 43