AUGUST BLANCHE Blå Porten, Djurgården. Litografi. rader: »Augustiaftonen fläktade sval över Djurgårdens romantiskt sköna nejder. Skymningen kastade redan sin tunna, svarta slöja över land och vatten, och kvällens blyga genier viskade så livligt med de väldiga ekarnes grenar.» Han känner sig alltid en smula bortkommen, då han skall agera poetisk natursvärmare, och kommer först tillrätta, då han får tala om de små villorna utmed Slätten, om Pierres värdshus med dess berömda biffstekar eller Blå Porten med »den svällande, nästan världsbekanta abborren». Mest hemmastadd är han, då han får skildra folklivet. »Hagas härliga parker blomma numera förgäves», heter det i inledningen till »Tavlan». Men Blanche erinrar sig, att man tidigt på söndagsmorgonen uppe i Kungsbacken kan råka skaror av gesäller och tjänsteflickor, vilka tillbragt lördagsnatten under lek och dans ute i Haga, och så följer en skildring av en folkfest där, som något melodramatiskt slutar med att en ung flicka förlorar sin mor, drabbad av slag, där hon sitter bredvid sin matkorg. Både inledningen med dansen och de folkliga visorna och den tragiska upplösningen förebåda en av 46