Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Frejatiden och de första Stockholmsnovellerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE FÖRSTA ST O C K H O L M S N O V E LL E R N A
Blanches mest kända noveller från äldre dagar, »En
Trefaldighets-natt vid Uggleviken» i »Hyrkuskens berättelser», men det hela är
naturligtvis ej alls så konstnärligt utfört.
Ofta inledas Blanches noveller med erinringen om någon
försvunnen institution eller originell personlighet. Betecknande är
novellen »Kvinnohämnd» (Freja den 9 juni 1840), som börjar:
»Vilken erinrar sig ej de Torngrenska balerna? Vem av våra hulda
läsarinnor har sig ej Torngrens namn bekant? Elvaårig gravmull
betäcker visserligen de stora balarrangörsbenen» o. s. v. Denne sirlige
och hovmannamässige dansmästare, som från sina baler vid
Djurgårdsbrunn utvisade varje icke frackklädd kavaljer och med yttersta
noggrannhet granskade de gäster, som fingo tillträde, tjusade Blanche
just därför, att han visste att den krumbuktande balarrangören under
större delen av året satt inburad på bysättningshäktet, till dess 1834
års kolera räddade honom från ett mödosamt liv. Han var fylld av en
så stor iver för sin konst, berättar Blanche i »Flickan i
Stadsgården», att han till och med på gäldstugan arrangerade en underbar
bal i det största av fångrummen, vars fönstergaller omvirades med
granris och vars tak pryddes av stora guldpappersstjärnor. Många av
kavaljererna bedyrade, »att man finge leta efter fordringsägare, som
hade en sådan danssalong att bjuda på».
Ja, även då Blanche tillsynes besparar sig varje inledning och
kastar sig in medias res, förstår han ofta att nästan omärkligt infläta
en jämförelse mellan livet i Stockholm förr och nu. Så börjar till
exempel »Skomakarens dotter» (Freja den 28 april 1840) på
följande sätt: »Nu vill det säga något helt annat att hålla kalaser.
Förut kunde det gå för sig med rödvin, men nu ska’ det vara fina
viner, nu ska’ det vara portvin och madera, och Gud vet icke vad,
sade fru Snörlund till sin man, bisittaren vid det lovliga
skomakareämbetet» o. s. v.
I motsats till Orvar Odd, som njuter av att skildra det moderna
och aktuella, har Blanche redan nu på känn, att en stad lever i sitt
förflutna, att dess starkaste stämningar komma fram vid kontrasten
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Apr 29 23:43:38 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lammbla/0053.html