DE FÖRSTA ST O C K H O L M S N O V E LL E R N A Blanches mest kända noveller från äldre dagar, »En Trefaldighets-natt vid Uggleviken» i »Hyrkuskens berättelser», men det hela är naturligtvis ej alls så konstnärligt utfört. Ofta inledas Blanches noveller med erinringen om någon försvunnen institution eller originell personlighet. Betecknande är novellen »Kvinnohämnd» (Freja den 9 juni 1840), som börjar: »Vilken erinrar sig ej de Torngrenska balerna? Vem av våra hulda läsarinnor har sig ej Torngrens namn bekant? Elvaårig gravmull betäcker visserligen de stora balarrangörsbenen» o. s. v. Denne sirlige och hovmannamässige dansmästare, som från sina baler vid Djurgårdsbrunn utvisade varje icke frackklädd kavaljer och med yttersta noggrannhet granskade de gäster, som fingo tillträde, tjusade Blanche just därför, att han visste att den krumbuktande balarrangören under större delen av året satt inburad på bysättningshäktet, till dess 1834 års kolera räddade honom från ett mödosamt liv. Han var fylld av en så stor iver för sin konst, berättar Blanche i »Flickan i Stadsgården», att han till och med på gäldstugan arrangerade en underbar bal i det största av fångrummen, vars fönstergaller omvirades med granris och vars tak pryddes av stora guldpappersstjärnor. Många av kavaljererna bedyrade, »att man finge leta efter fordringsägare, som hade en sådan danssalong att bjuda på». Ja, även då Blanche tillsynes besparar sig varje inledning och kastar sig in medias res, förstår han ofta att nästan omärkligt infläta en jämförelse mellan livet i Stockholm förr och nu. Så börjar till exempel »Skomakarens dotter» (Freja den 28 april 1840) på följande sätt: »Nu vill det säga något helt annat att hålla kalaser. Förut kunde det gå för sig med rödvin, men nu ska’ det vara fina viner, nu ska’ det vara portvin och madera, och Gud vet icke vad, sade fru Snörlund till sin man, bisittaren vid det lovliga skomakareämbetet» o. s. v. I motsats till Orvar Odd, som njuter av att skildra det moderna och aktuella, har Blanche redan nu på känn, att en stad lever i sitt förflutna, att dess starkaste stämningar komma fram vid kontrasten 47