AUGUST BLANCHE allt måste skriva verk, som omedelbart kunde inbringa honom hans levebröd. Detta förklarar hans försök både som dramatiker och som författare av stora Stockholmsromaner. Innerst hade han nog en känsla av att novellen passade honom bäst, och då han efter anställningen i Aftonbladet 1856 och sitt förvärv av Illustrerad Tidning i slutet av samma år på nytt hade möjlighet att direkt vända sig till tidningspubliken, återupptog han sina Stockholmsskisser, fastän då med en helt annan skicklighet än under lärlingsåren. * Under den stormiga tid Blanche var Frejas gérant hade han förvärvat det — alltjämt växande — kotteri av trofasta vänner, vilket sedermera skulle bilda grundvalen för den personliga popularitet, som han lyckades vinna långt innan han slagit igenom som skriftställare. Blanches första litterära umgängeskrets utgjordes av Frejas medarbetare, som brukade sammanträda i Sjömannasällskapets skola vid Stadsgården; en av deltagarna, Kiellman-Göransson, var lärare där. Sällskapet kallade sig Gross-Kophta — enligt Ridderstads uppgift därför att det skulle ha någon benämning — och roade sig med ordensformer och receptioner, varvid, utom Frejas egentliga med-arbetarstab, Argus-Johansson, C. A. af Kullberg, G. H. Mellin, Theodor Sandström, Kiellman-Göransson med flera, också utomstående personer tyckas ha intagits. Man sysslade där mest med politiska diskussioner, men också med improviserandet av dikter och annat. Sällskapet misstänktes för revolutionära stämplingar och fick en gång till och med hedern av ett mycket oskadligt besök av polisen. Med större litterära pretentioner uppträdde Aganippiska brunnssäll-skapet, en skapelse av den på detta område outtröttlige C. F. Dahlgren. Det sammanträdde i hans hem, komministerhuset vid Stor-kyrkobrinken, och tyckes ha gått i den jollrande Bellmansstil, som utmärkte Dahlgren. Blanche inträdde där på hösten 1839 tillsammans med Emilie Flygare; sällskapet räknade nämligen även damer 52