DE FÖRSTA STOCKHOLMSNOVELLERNA Det-går-an-teorierna i fullständig praktik» och därför också kallas »tourist». Då han emellertid demaskerats av den ädla fru Strandlund och gäckats i sina förförelseförsök, blir han avskedad från regementet och tänker först dränka sig vid Skeppsbron. Men han åtrar sig och besluter i stället att ingå i Aftonbladets redaktion: »Tourist och Af-tonbladist, det är sak samma. Nå väl an, jag vill bliva arbetare, notisgivare i Aftonbladet. För åttahundra riksdaler banko vill jag ljuga» o. s. v. Dylika små polemiska utvikningar äro emellertid sällsynta hos Blanche, och i allmänhet ha hans Frej anoveller en fridsam och gemytlig karaktär. Hela Stockholm får i viss mån där passera revy, vi föras runt på dess torg och gator, vi få en glimt av en operaföreställning med dess efterspel på Lagergrens källare, vi få fira julen, »lekarnas, balernas och risgrynsgrötens oförgätliga tid i en grosshandlares salong. Vi föras runt till värdshusen med deras alltid lika näsvisa jungfrur i bindmössor och deras alltid lika skuldsatta stamgäster, fattiga notarier och kungliga sekreterare. Ungefär samtidigt med Blanche hade Orvar Odd i Aftonbladet och en del av honom själv utgivna veckoblad börjat med sina satiriska skisser över olika sidor av Stockholmslivet. Flan hade 1838 kommit hem från sin Parisresa och fortsatte nu liksom hela sitt återstående liv att betrakta Stockholm som ett löjligt kråkvinkel i jämförelse med den stora världsmetropolen. Med Blanche fick däremot Stockholm för första gången sedan Bellman en skildrare, som var fullt kongenial med sin miljö, som kunde få fram just det intima, trivsamma, som man så mycket saknade hos Orvar Odd. Trots den ofta frasrika stilen, de stereotypa intrigerna och den ännu rätt tafatta berättelseformen gjorde Frej anovellerna lycka både i tidningen och i bokform. Redan 1856—57 kunde »Tavlor och berättelser ur Stockholmslivet» utgivas i en ny och utökad upplaga. Att Blanche inte kom att flitigare fortsätta på den inslagna vägen som novellist torde väl närmast ha berott på att han efter utträdet ur Freja inte hade något tidningsorgan till sitt förfogande och framför 51