DE FÖRSTA S T O C K H 0 L M S N O VE L L E R N A båda slagen. Hans tal —- »vari blixt och champagnedunder icke saknades» — blevo vanligen festernas höjdpunkt. Han agerade, sjöng kupletter, spelade klaver, berättade anekdoter, författade ordenstid-ningar och arrangerade receptionsceremonier. Och innan han själv hade utgivit någon roman, hade han genom sällskapslivet blivit så namnkunnig, att han fick tjänstgöra som romanhjälte. I G. H. Mellins år 1840 utgivna »Sveriges sista strid», som skildrar den väntade framtidskampen med Ryssland och låter alla Unga Sveriges medlemmar med utsatta namn deltaga i striden, har Blanche fått glansrollen. Ännu sedan ryssen erövrat landet, håller han sig kvar såsom anförare för en obetvinglig friskara på Tiveden, ehuru den ryska regeringen satt ett pris av 50 000 rubel på hans huvud. »Pannan var märkt av ärren efter ett par sabelhugg. Det ena ögat hade blivit ut-stucket av en kosackpik, och en muskötkula hade borttagit halva hakan. Kinderna voro krutstänkta. Hela dräkten utmärkte en jägare, väl försedd med allt som tillhörde hans ädla yrke, ryssjakten.» I det avgörande ögonblicket är det också Blanche, som med sin friskara fördriver ryssarna från Stockholm. Orvar Odd har i en av sina tidigare skissamlingar, »Ur Stockholmslivet» av år 1844, givit en kvick och bitande »kritteckning» av »En sällskapskarl». Det är en skolkamrat till honom, Cato Napoleon D**, som utan att vara något snille eller ens en vacker karl —• »han är en liten obetydlig figur och har en rätt gemen vårta mitt på näsan» — lyckats svinga sig upp till att bli lejonet i alla sällskap. Han spelar gitarr och sjunger visor och vådeviller, han deklamerar och håller tal, varvid han »griper stora ord i vädret och staplar upp de vidunderligaste krokaner av poetiska bilder och retoriska talesätt». Han arrangerar sällskapsspektaklet och åtar sig alla slags roller i dem. Han förfärdigar transparanger och verser till namnsdagar och födelsedagar, uppsätter tableaux vivants och leder kotiljongen vid alla baler. Han karikerar alla skådespelare, härmar alla slags djur och kan till och med »agera fluga på ett högst originellt och överraskande sätt». Naturligtvis har Orvar Odd haft många verklighetsmodeller 55