AUGUST BLANCHE för denna typ i sällskapsnöjenas förlovade tid, men det är dock svårt att läsa hans karakteristik utan att misstänka, att han också haft en halv tanke på sin gamle skolkamrat August Blanche, som just då var alla glada Stockholmskotteriers utkorade rolighetsminister. Om denna hastigt vunna berömmelse inte stigit Blanche åt huvudet, är det dock tydligt, att den för en tid förvillat hans uppfattning om var gränserna för hans litterära begåvning gingo. Både som dramatiker och romanförfattare skulle han försöka sig på uppgifter, som vida överstego hans talang. Lyckligtvis märkte han själv på äldre dagar sitt misstag och begränsade sig såsom författare alltmer inom samma område, där han en gång debuterat, som novellistisk skildrare av typer och situationer ur Stockholmslivet. 56