BLANCHE SOM DRAMATIKER hennes mor gifter sig med Hillmans lågsinnade konkurrent, livmedikus Lovander, som räcker sina förnäma klienter recepten på silvertallrik. Naturligtvis blir Hillmans dygd till sist inte obelönad. Efter en studieresa kommer han hem med europeisk berömmelse och en utländsk orden i knapphålet och blir nu gift med baron Dagerfälts dotter, som älskat honom alltsedan han varit hennes beskyddare under Uppsalatiden, då hon okänd för sin fader vistades hos sin mor städerskan. Det är, som vi se, en hel romanintrig, som Blanche dukat upp i sin pjäs, och i själva verket har den ej så få likheter med händelsegången i romanen »Första älskarinnan» och går liksom denna tillbaka på Blanches Frejanoveller. I 1842 års årgång av Freja berättas under titeln »Tiggareflickan» (n:r 23) en likartad händelse om en ung man, som tar hand om en liten tiggarflicka, som sedan igenkännes som baronessan v. T—s dotter och blir gift med sin välgörare. I romantiserad gestalt tyckes den av Blanche beskyddade och älskade Mathilda Ebelings historia gå igen i dessa olika motivvarianter. Det är för övrigt inte det enda lån Blanche i dramat gjort från sin novellistik. I andra aktens första scen låter han Hillman till varning för sin danslystna fästmö berätta samma historia om den unga flickan, som valsar sig till döds vid en av Torngrens baler på Stora börssalen, som under titeln »Den förtvivlades natt» hade varit publicerad i 1840 års Freja. Sällan har Blanches smak för det sentimentala och svulstiga firat sådana orgier som i »Läkaren»; det borgerliga dramats traditioner uppmuntrade också därtill. Särskilt prövande är den diaboliske Ru-dorf med sina hovmonologer: »O, att en välvillig nattens ande i detta ögonblick klöv den stjärnklara himlen och med sin svarta vinge i ett enda tag sopade bort hela denna sträcka av gator och byggnader, så att man på den öde platsen fick stå fram och skratta åt det försvinnande narrverket... Kratern är färdig... den kan icke släckas på vanligt sätt.» Så talar han i nattens dunkel på Karl XIII:s torg och drar stiletten ur sin käpp. Först i sista ögonblicket 69