Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Blanches romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUST BLANCHE
har Blanche ur egen fatabur hämtat uppslaget att låta ägaren, som
själv anlagt branden, släpa in liket av en uppgrävd gardist och lägga
det i huset. Då sedermera detta förbrända lik begravts i hans ställe,
uppträder fältkommissarien hela romanen igenom som en
skrämmande vålnad och ställer till sist allt till rätta genom att avslöja sig som
levande. Det är, som vi se, alldeles samma grundmotiv som i den
dramatiserade versionen av »Järnbäraren».
Ramen för »Vålnaden» är alltså kriminalromanens: vid alla
upptänkliga tillfällen uppdyka polismän, ledda av den i Blanches verk
sedermera så ofta förekommande gevaldigern Titz, och vi få vara
med om förhör inför polismästare Wannquist — under sitt populära
smeknamn »Gamle Olle» en välkänd figur hos Blanche. Alla sorters
brott finnas skildrade: mord, förgiftningsförsök, stölder, bedrägerier,
lurendrejerier, växelförfalskningar o. s. v., och man känner också
mycket väl igen de stående typerna och situationerna från utländsk
kriminalnovellistik.
Föregående forskare ha redan påpekat, att »tiggardrottningen»,
madam Sohlberg, som i Dödgrävaregränd uppfostrar ett antal barn
till tiggeri och stöld, är inspirerad från »Oliver Twist». Detta är
tvivelsutan riktigt, fastän man bör observera, att Ridderstad tre år
tidigare i »Frenologen» begagnat samma Dickensuppslag på ett sätt,
som står Blanche närmare. Blanche har också uttryckligen påpekat,
att hans madam Sohlberg har många motsvarigheter i det dåtida
Stockholm, vilket man inte har anledning att betvivla. Likaså visar
sig inflytandet från »Oliver Twist», då i slutet av romanen boven Ros
på väg till arresten sliter sig loss från de eskorterande soldaterna,
griper fatt i madam Sohlberg och med armen om henne under
folkmassans sorl kastar sig ned över Norrbros räcke för att söka döden.
Det är en scen, som tydligen är gjord med Sike’s berömda
dödsscen i minnet. Rent Dickensk är också madam Sohlbergs son,
hamnbusen Olof, som innerst bevarat sin hjärtegodhet trots sitt
tiggar-och vagabondliv och därför också hela romanen igenom uppträder
som en räddande ängel. Han delar denna egenskap med den mystiska
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Apr 29 23:43:38 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lammbla/0094.html