Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Blanches romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUST BLANCHE
ansikten, ha vi en av dessa rännstenens giganter från »Les mystères
de Paris», som aldrig upphöra att figurera i Blanches romaner. De
ädla personerna ha emellertid alltid genomgått fäktskola eller
gymnastikkurs och besitta därför en träning, som fullt sätter dem i stånd
att upptaga kampen med dessa skurkar.
Lika litet som sina franska förebilder sparar Blanche på effekter.
Rörande familjescener och tjuvjakter omväxla i hastig följd med
varandra. I synnerhet utnyttjar Blanche den stackars Sofi Stenfjälls
vansinne; hon har mist förståndet vid vigseln med den demoniske
baronen och talar sedan på orimmade verser, som Blanches
bristande lyriska begåvning hindrat honom att göra till poesi. I
samband med denna smak står en hyperbolisk stil av Dumas’ slag. Med
sina våldsamma överdrifter synes den gång på gång snudda vid det
avsiktligt parodiska. Särskilt i dialogen blir denna kolportagestil
rent outhärdlig. Man kan som exempel taga skildringen av baron
Svärdfälts och Sofi Stenfjälls bröllopsnatt. Baronen har fängslats av
sin friherrinnas »tjusande fotter», »vilkas skönhet skulle för ett
ögonblick hava kommit Fidias att glömma de bojor, varmed han
belönades av ett otacksamt fädernesland». Men varje närmande
avvisas av henne. »Min friherrinna! ... Vad betyder detta
bemötande?», frågade han, återhämtande sig .. . »Det är er man, er
förolämpade man, som fordrar förklaring däröver .. . Vem är den förmätne,
som vågat ställa sig mellan oss båda . . . som vågat ingiva er en sådan
förskräckelse för mig?» — »Inför Gud har jag aldrig tillhört er!»
sade hon med isande allvar; »jag skall heller aldrig tillhöra er inför
människor! ... Vår brudsäng är ej bäddad i himlen . . . icke heller
på jorden . . . djupt nere i de fördömdas mörker är den bäddad.»
Att man trots dessa brister läser romanen med intresse, beror på
att den jämsides med de extravagant romaneska händelserna rymmer
så många förträffliga situationsbilder ur stockholmskt vardagsliv. I
själva verket är »Vålnaden» vår första stora, fullt genomförda
Stockholmsroman. Det kan ur denna synpunkt vara av intresse att
kasta en blick tillbaka på dess närmaste föregångare.
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Apr 29 23:43:38 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lammbla/0096.html