- Project Runeberg -  August Blanche som Stockholmsskildrare /
90

(1950) [MARC] Author: Martin Lamm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blanches romaner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

AUGUST BLANCHE ansikten, ha vi en av dessa rännstenens giganter från »Les mystères de Paris», som aldrig upphöra att figurera i Blanches romaner. De ädla personerna ha emellertid alltid genomgått fäktskola eller gymnastikkurs och besitta därför en träning, som fullt sätter dem i stånd att upptaga kampen med dessa skurkar. Lika litet som sina franska förebilder sparar Blanche på effekter. Rörande familjescener och tjuvjakter omväxla i hastig följd med varandra. I synnerhet utnyttjar Blanche den stackars Sofi Stenfjälls vansinne; hon har mist förståndet vid vigseln med den demoniske baronen och talar sedan på orimmade verser, som Blanches bristande lyriska begåvning hindrat honom att göra till poesi. I samband med denna smak står en hyperbolisk stil av Dumas’ slag. Med sina våldsamma överdrifter synes den gång på gång snudda vid det avsiktligt parodiska. Särskilt i dialogen blir denna kolportagestil rent outhärdlig. Man kan som exempel taga skildringen av baron Svärdfälts och Sofi Stenfjälls bröllopsnatt. Baronen har fängslats av sin friherrinnas »tjusande fotter», »vilkas skönhet skulle för ett ögonblick hava kommit Fidias att glömma de bojor, varmed han belönades av ett otacksamt fädernesland». Men varje närmande avvisas av henne. »Min friherrinna! ... Vad betyder detta bemötande?», frågade han, återhämtande sig .. . »Det är er man, er förolämpade man, som fordrar förklaring däröver .. . Vem är den förmätne, som vågat ställa sig mellan oss båda . . . som vågat ingiva er en sådan förskräckelse för mig?» — »Inför Gud har jag aldrig tillhört er!» sade hon med isande allvar; »jag skall heller aldrig tillhöra er inför människor! ... Vår brudsäng är ej bäddad i himlen . . . icke heller på jorden . . . djupt nere i de fördömdas mörker är den bäddad.» Att man trots dessa brister läser romanen med intresse, beror på att den jämsides med de extravagant romaneska händelserna rymmer så många förträffliga situationsbilder ur stockholmskt vardagsliv. I själva verket är »Vålnaden» vår första stora, fullt genomförda Stockholmsroman. Det kan ur denna synpunkt vara av intresse att kasta en blick tillbaka på dess närmaste föregångare. 90

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 29 23:43:38 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lammbla/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free