Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Blanches romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUST BLANCHE
I hela den senare hälften har miljöskildringen åsidosatts, och
händelserna äro knappast närmare lokaliserade. Den utmärkt skildrade
äktenskapskonflikten mellan den gamle kamrern och hans flärdfulla och
hjärtlösa maka kunde lika väl ha utspelats var som helst.
Helt andra förutsättningar såsom Stockholmsskildrare ägde
Almquist, och i hans tidigare verk — särskilt »Amorina» och
»Drottningens juvelsmycke» — finnas utomordentliga Stockholmsscenerier,
fastän inte förlagda till modern verklighetsmiljö. I och med sin
övergång till realismen under åren 1838—39 proklamerade Almquist, att
Stockholm lika väl förtjänade att skildras som landsorten. Särskilt i
skriften »Herr Hugos akademi» av år 1839 lät han sin pratsamme
gamle hjälte ivra för beskrivningar av gator, hökarbodar, värdshus,
hantverkarliv och familjebjudningar. Han anger till och med enstaka
motiv: en kväll hos Emilie Högqvist, Georg Dahlqvists begynnelse
som läftskramhandlarebiträde, smeden Ekeberg i Lilla Vattugränd och
hans slagsmål. På tal om den sistnämnde heter det: »För övrigt giva
smedjor, likt små teatrar, alltid en högst pittoresk utsikt i gränderna,
där de ses anlagda och där elden ur flammande ässjor belyser
gesäller av de egnaste konturer.»
Fastän Almquist redan i dessa rader uppenbarat sin överlägsna
blick för det måleriska, är det betecknande, att det inte blev han, utan
Blanche, som kom att utföra de angivna motiven. Almquists försök
att teckna sin fädernestad stannade alltid vid ansatsen. Vi ha i »Det
går an» den livfulla skildringen av hur ångbåten Yngve Frey lägger
ut från Riddarholmskajen; vi ha i folkskrifterna »Grimstahamns
nybygge» och »Ladugårdsarrendet» idylliska beskrivningar av Hötorget
och Oxtorget, men de uppfattas snarast som en sorts upplagsplatser
för landsbygdens alster. Almquists första stora roman, »Amalia
Hillner», slutar i Stockholm, men de förhoppningar som Almquist
ger oss att få en poetisk rundmålning av huvudstaden infrias inte.
Betydligt mer har han skänkt i den första tredjedelen av
»Smaragdbruden», där han under ett dygn låter sin hjälte planlöst irra runt
kring alla sina älsklingsplatser i Stockholm, till Djurgården, Block-
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Apr 29 23:43:38 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lammbla/0098.html