- Project Runeberg -  August Blanche som Stockholmsskildrare /
92

(1950) [MARC] Author: Martin Lamm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blanches romaner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

AUGUST BLANCHE I hela den senare hälften har miljöskildringen åsidosatts, och händelserna äro knappast närmare lokaliserade. Den utmärkt skildrade äktenskapskonflikten mellan den gamle kamrern och hans flärdfulla och hjärtlösa maka kunde lika väl ha utspelats var som helst. Helt andra förutsättningar såsom Stockholmsskildrare ägde Almquist, och i hans tidigare verk — särskilt »Amorina» och »Drottningens juvelsmycke» — finnas utomordentliga Stockholmsscenerier, fastän inte förlagda till modern verklighetsmiljö. I och med sin övergång till realismen under åren 1838—39 proklamerade Almquist, att Stockholm lika väl förtjänade att skildras som landsorten. Särskilt i skriften »Herr Hugos akademi» av år 1839 lät han sin pratsamme gamle hjälte ivra för beskrivningar av gator, hökarbodar, värdshus, hantverkarliv och familjebjudningar. Han anger till och med enstaka motiv: en kväll hos Emilie Högqvist, Georg Dahlqvists begynnelse som läftskramhandlarebiträde, smeden Ekeberg i Lilla Vattugränd och hans slagsmål. På tal om den sistnämnde heter det: »För övrigt giva smedjor, likt små teatrar, alltid en högst pittoresk utsikt i gränderna, där de ses anlagda och där elden ur flammande ässjor belyser gesäller av de egnaste konturer.» Fastän Almquist redan i dessa rader uppenbarat sin överlägsna blick för det måleriska, är det betecknande, att det inte blev han, utan Blanche, som kom att utföra de angivna motiven. Almquists försök att teckna sin fädernestad stannade alltid vid ansatsen. Vi ha i »Det går an» den livfulla skildringen av hur ångbåten Yngve Frey lägger ut från Riddarholmskajen; vi ha i folkskrifterna »Grimstahamns nybygge» och »Ladugårdsarrendet» idylliska beskrivningar av Hötorget och Oxtorget, men de uppfattas snarast som en sorts upplagsplatser för landsbygdens alster. Almquists första stora roman, »Amalia Hillner», slutar i Stockholm, men de förhoppningar som Almquist ger oss att få en poetisk rundmålning av huvudstaden infrias inte. Betydligt mer har han skänkt i den första tredjedelen av »Smaragdbruden», där han under ett dygn låter sin hjälte planlöst irra runt kring alla sina älsklingsplatser i Stockholm, till Djurgården, Block- 92

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 29 23:43:38 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lammbla/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free