AUGUST BLANCHE husudden, Lidingöbro, bland gränderna inom Staden och uppför Söders trappor till Katarina kyrkogård och Mosebacke. Fastän Almquist också här mer antyder än beskriver den i späd vårgrönska inbäddade staden, njuter man av att följa honom som ciceron och harmas knappast över den lantmätaraktiga förkärlek för topografiska detaljer, som den samtida kritiken chockerades av. Tyvärr rycker jakten efter de Lambertska miljonerna snart bort Almquist och hans hjälte från Stockholms horisont. Också i »Syster och bror» uppslukas Stockholmsskildringen av den sensationella intrigen. Början av romanen ger oss inte bara en del pedagogiskt-geografiska utläggningar över de olika »folkslag», som bebo Stockholms skilda stadsdelar — ett av Balzac i »Histoire des Treize» givet uppslag — utan också en omsorgsfullt utpenslad teckning av en liten kåk i hörnet av Storgatan och en av dess tvärgränder. Genom en ruskig gård och en mörk uppgång föras vi in i änkan Zet-terfelts lilla våning, där Almquist med sin kärlek till detaljen inte glömt något: de fyra stolarna med sina lappade överdrag av blå-rutigt bomullstyg, den stora bruna dragkistan med dess innehåll av trasiga småsaker, en uppslagen spegellåda med delvis söndrigt spegel-folium, flankerad av »två par röda och vita postlinskoppar, av vilka icke mer än ena fatet var sinkat». Personerna avteckna sig klart mot den torftiga interiören, och vi få följa dem i deras vardags-bestyr. Naturligtvis är det i första hand den slappnande konstnärliga ambitionen, övergången till följetongsromanen och känslan av att skriva för brödfödan, som förhindrat Almquist att i någon av sina senare romaner genomföra Stockholmsmilj ön. Men man kan ej heller blunda för att han med sin genialitet dock saknade något som Blanche ägde, klar och lugn iakttagartörmåga, naturlig humor och förtrolig inlevelse i småborgarvärlden. Trots sin varma kärlek till födelsestaden kände Almquist sig ständigt osäker, jagad och observerad på stadsgatorna. Det är betecknande för hans Stockholmsbilder, att de oftast sakna varje sorts folkliv. Man har det intrycket, att han 94