Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Blanches romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUST BLANCHE
husudden, Lidingöbro, bland gränderna inom Staden och uppför
Söders trappor till Katarina kyrkogård och Mosebacke. Fastän
Almquist också här mer antyder än beskriver den i späd vårgrönska
inbäddade staden, njuter man av att följa honom som ciceron och
harmas knappast över den lantmätaraktiga förkärlek för
topografiska detaljer, som den samtida kritiken chockerades av. Tyvärr
rycker jakten efter de Lambertska miljonerna snart bort Almquist
och hans hjälte från Stockholms horisont.
Också i »Syster och bror» uppslukas Stockholmsskildringen av den
sensationella intrigen. Början av romanen ger oss inte bara en del
pedagogiskt-geografiska utläggningar över de olika »folkslag», som
bebo Stockholms skilda stadsdelar — ett av Balzac i »Histoire des
Treize» givet uppslag — utan också en omsorgsfullt utpenslad
teckning av en liten kåk i hörnet av Storgatan och en av dess tvärgränder.
Genom en ruskig gård och en mörk uppgång föras vi in i änkan
Zet-terfelts lilla våning, där Almquist med sin kärlek till detaljen inte
glömt något: de fyra stolarna med sina lappade överdrag av
blå-rutigt bomullstyg, den stora bruna dragkistan med dess innehåll av
trasiga småsaker, en uppslagen spegellåda med delvis söndrigt
spegel-folium, flankerad av »två par röda och vita postlinskoppar, av vilka
icke mer än ena fatet var sinkat». Personerna avteckna sig klart
mot den torftiga interiören, och vi få följa dem i deras
vardags-bestyr.
Naturligtvis är det i första hand den slappnande konstnärliga
ambitionen, övergången till följetongsromanen och känslan av att skriva
för brödfödan, som förhindrat Almquist att i någon av sina senare
romaner genomföra Stockholmsmilj ön. Men man kan ej heller blunda
för att han med sin genialitet dock saknade något som Blanche ägde,
klar och lugn iakttagartörmåga, naturlig humor och förtrolig
inlevelse i småborgarvärlden. Trots sin varma kärlek till födelsestaden
kände Almquist sig ständigt osäker, jagad och observerad på
stadsgatorna. Det är betecknande för hans Stockholmsbilder, att de
oftast sakna varje sorts folkliv. Man har det intrycket, att han
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Apr 29 23:43:38 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lammbla/0100.html