- Project Runeberg -  August Blanche som Stockholmsskildrare /
95

(1950) [MARC] Author: Martin Lamm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blanches romaner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BLANCHES ROMANER älskar att flanera på gatorna, då de äro tomma; på ett frappant sätt skiljer han sig därigenom från sina samtida inom Stockholms-skildringen, som föredra att skildra strömmen fylld av båtar, vimlet på Skeppsbron och trängseln kring butikerna vid de trånga gatorna. Trots de talrika ansatser, som funnits hos tidigare författare, kan man alltså säga, att Blanche var den förste, som med »Vålnaden» genomförde försöket att låta det samtida Stockholm med dess liv bilda bakgrunden för en stor roman. Känslan av att gå fram på obanad mark har i någon mån lockat honom till en historisk-topo-grafisk grundlighet, som han senare inte skulle bry sig om. Han genomgår systematiskt de olika stadsdelarna, gatorna och torgen i skilda kapitel av romanen. Med hjälp av tillgänglig litteratur ger han här och var lokalhistoriska notiser, som egentligen inte höra hemma i en roman. Han kan inte nämna Ladugårdslandet utan att förklara dess namn. Förhöret i polisdomstolen på Helgeandsholmen ger honom anledning att erinra om öns historia alltifrån Magnus Birger-sons avrättning, och skildringen av madam Sohlbergs kyffe i Död-grävargränd inledes med en återblick på Johannes kyrkogårds öden alltsedan Magnus Ladulås’ tid. Hamnbusarna och värdshusflickorna karakteriseras med en sorts kulturhistoriskt pedanteri, som knappast är klädsamt. Här och där möta också statistiska fakta av rätt kuriös beskaffenhet. Ladugårdslandets uppsving förklaras sålunda bero på de kungliga kortegerna till Djurgården: »För att kunna gå till Djurgården, måste man passera Ladugårdslandets större gator, och det råder därför på dem mycken rörelse under den vackra årstiden, synnerligen vid de större folkfesterna, då hugade spekulanter för en enda fönsterluft vid de gator, som mest vimla av vagnar och fotgängare, betala ända till tio riksdaler banko. Egendomspriset och hushyrorna hava därigenom på senare tider betydligt stegrats, och i följd därav utgör Ladugårdslandet icke mer någon föraktad del av huvudstaden.» Dessa topografiska betraktelser, som ofta erinra om Almquist, 95

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 29 23:43:38 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lammbla/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free