Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Blanches romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUST BLANCHE
hindra dock ingalunda Blanche från att samtidigt ge en åskådlig
bild av Ladugårdslandet från 1820-talet med dess träkojor, plank och
tobaksland, och vi få samtidigt en humoristisk skildring av
stockholmarens beteende vid eldsvådor, sedan urminnes tid ett av stadens
mest uppskattade gratisnöjen.
Ännu bättre bli naturligtvis Blanches Stockholmsskildringar, när
han kan frigöra sig från all historisk barlast, såsom i kapitlet »Haga»,
som beskriver en augustisöndag, då den annars folktomma parken
livas av en kunglig kortege, som lockat dit stora folkskaror. »Det var
en återklang, visserligen svag, men dock en återklang av den tredje
Gustavs dagar, med vilka de svenska folknöjena började och — även
slutade.»
Man befarar här, att Blanche liksom sina samtida skall söka väcka
Bellman till liv, men han bjuder oss i stället en roande skildring av
1820-talets berömda folksångare, Filikromen, som till
ackompanjemang av nyckelharpa sjunger sina visor. Och han fortsätter med att
ge en trivsam bild av hantverkarfamiljernas söndagsutfärder vid den
tiden. »Våra hederliga borgarfamiljer brukade då för tiden begiva
sig ut i det gröna, åtföljda av allt sitt husfolk, arbetare och tjänare.
Man smorde sig med ägg och stekt strömming samt drack därpå sin
mugg färsköl eller buska, och man hade mycket roligt ändå.
Husbönder och tjänstfolk, mästare och arbetare levde ännu ett verkligt
familjeliv. Nu ger man sina arbetare kostpenningar och är sällan
tillsammans med dem. Arbetaren firar sina vilostunder på krogen
och mästaren med sin fru tager sin middag eller kvällsvard på något
utvärdshus. Nu mår man illa av färskölet, men mycket väl av
punschen och toddyn; nu är det nästan opassande att släpa en
matkorg med sig men däremot passande att tömma sin plånbok på
värdshusdisken.»
Ännu bättre lyckas Blanche vid denna tid skildra Stockholmslivet
inomhus. Vi ha till exempel begravningskalaset efter
fältkommissa-rien Stenfjäll, då man samlas i källaren Äpplets nedrökta festvåning,
en lokal som endast upplåtes för större tillställningar, »bland vilka
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Apr 29 23:43:38 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lammbla/0102.html