BLANCHES ROMANER porna och dog. »Det var hans mening att, sedan han väl blivit överste och riddare, hälsa på i Stockholm för att snäsa dem, som drogo sig för den forne dagdrivarens och slagskämpens sällskap.» Ungefär samma uppgifter och fraser förekomma i det brev, som Pauli i romanen sänder från St. Petersburg till Axner, och det är väl sannolikt, att Blanche själv från sin gamle skolkamrat fått dessa •— antagligen något färglagda — skildringar av hans triumfer i Ryssland. I varje fall är det för att få följa honom i hans senare utveckling, som Blanche låter Axner fara över dit som koleraläkare, och scenerna med Pauli äro också här friska och livfulla. Annars går skildringen alltmer över i den magnifika sensationsstilen, och mycket malplacerade äro särskilt de från Bahrs resebeskrivning hämtade miljötavlorna från St. Petersburg, som Blanche själv aldrig sett. Här återfinner Axner sin barndoms älskade, nu furstinna Urusoff. Fursten lider av en sjukdom, mot vilken till och med Axners under-görargåvor äro för svaga, och då han dött, utbyter furstinnan den »asiatiska lyx och prakt» i vilken hon levat, mot ett anspråkslöst liv vid den svenske läkarens sida. Man skulle kunna helt förbigå denna sista svaga del av romanen, om den inte också rymde ett lysande litet kapitel, skildringen av hur kopparslagare Brundström och hans maka rusta sig till fostersonens bröllop. Gumman är full av stolthet över sin gentila nya klänning och ytterst orolig för att mannen inte skall uppföra sig fint nog vid bröllopet. Den hederlige kopparslagaren går och stånkar i sin nya obekväma kostym och blir djupt modfälld, då hustrun inte vill tillåta honom att ta en sup i skänken: »Skäms du inte, Brundström, vill du supa brännvin nu, när du skall bort bland grevar och baroner. Te skall du dricka . .. vacker brudgumsfar, som vill supa brännvin.» Men gumman glömmer »sidenklänningen, handskarna och hela härligheten» och gubben allt sitt besvär, då de båda komma att tänka på den käre fostersonen, och deras trinda åldriga ansikten mötas i en kyss. Så höres bullret av den anländande täckvagnen, och gumman far upp med en lång tirad: »Rappa dig nu, Brundström lille, hit med 103