ÄUCUST BLANCHE ha betraktat den som hans huvudverk. Man kan förstå denna uppskattning. Blanche har i denna roman helt inskränkt sig till berättarens uppgift, och med all sin barnslighet är »Sonen av söder och nord» otroligt spännande och har dessutom en mer lättflytande stil än de föregående Stockholmsromanerna. •X- Blanche ansåg sig i sin romandiktning vara en hänsynslös skildrare av verkligheten. Redan »Vålnaden» inledes med ett förord, som ofta — och med viss rätt — betraktats såsom ett förebåd till åttiotals-naturalismens realistiska programförklaringar. Det heter här: »Författaren öppnar för eder ett galleri av tavlor, av vilka de flesta äro nattligt mörka och dystra. Han kan ej hjälpa det. Han kan ej ’måla hin onde rosenröd’, såsom ett gammalt ordspråk säger. — För övrigt tror han, att mera vinning för erfarenheten, mera lärdom för förståndet och hjärtat erhålles därigenom att livet understundom tecknas sådant det verkligen är, och icke alltid sådant det borde vara.» I sina senare förord polemiserar Blanche på samma sätt mot dem, som ansett honom ha en benägenhet för att »presentera det låga och dåliga på mänsklighetens bekostnad», en beskyllning som han ådragit sig därigenom att han »icke kunnat smickra mänskligheten på sanningens bekostnad». Så heter det i förordet till »Flickan i Stadsgården», som slutar med att försäkra, att författaren i denna roman »så litet som möjligt kommer att sätta den moderna finkänsligheten på prov». Om Blanche inte lyckats ge moderna läsare intryck av att han företrädesvis dröjt vid livets dystra sidor och skildrat tillvaron sådan den är, så berodde inte detta bara på att han — i högre grad än han själv anade — tog hänsyn till denna »moderna finkänslighet» och omsorgsfullt undvek alla tragiska utgångar. Den barnsliga optimism, som han delade med en samtida som Dickens, förbands hos honom med en påfallande oförmåga till psykologisk analys. Han kunde göra en rask och levande silhuetteckning av personer, som han mött i livet, särskilt om de företedde några lustigt originella drag. Så fort det gäll- 116