AUGUST BLANCHE märka den gamle ungkarlens farbroderliga syn på erotiken. Helst börjar Blanche med att skildra förälskelsen under skolåldern, och även som vuxna ha hans älskande drag av skolbarn. Den samtida svenska romanen rörde sig i ganska hög grad med klichéer, men hos Blanche bli huvudpersonerna i de olika romanerna så lika varandra, att man även efter förnyad genomläsning har ytterst svårt att hålla dem isär. I alla utkämpar samme ofrälse och bottenärlige hjälte samma hårda strider med styckets bov för att vinna samma överjordiskt sköna och ljuva hjältinna. Och han har alltid till rival samme blaserade och samvetslöse adelsman. Från personernas första inträde angives med all önskvärd tydlighet, om de skola räknas till getterna eller fåren. Alla nyanser saknas, och om en gestalt under romanens lopp förändras, sker det genom en radikal och psykologiskt orimlig omvändelse. Lägger man härtill, att Blanches intrigförmåga är begränsad till ett fåtal kombinationer, att hans kompositionskonst är rätt klen och att de sociala betraktelser eller moraliska sentenser, som han då och då fördröjer sig med, äro mer än lovligt enkla, kunde det tyckas som om han inte alls skulle ha några förutsättningar för romanskrivarens yrke. Och dock äger han — och detta är förklaringen till romanernas ännu i dag bestående popularitet — en av romankonstens största förutsättningar. Om han i berättarkonst ännu är underlägsen sina på detta område yppersta tvenne svenska samtida, Almquist och Emilie Flygare-Carlén, så äger han i nästan ännu högre grad än de själva berättarglädjen, förmågan att framkalla spänning, att utan longörer kunna hålla intresset vid liv. Man kan aldrig så mycket kritisera hans personer, men man har inte tråkigt i deras sällskap. Understundom går handlingen framåt i rivande fart, och då Blanche låter läsaren andas ut, bjuder han på roande episoder, bifigurer, genrescener och miljöskildringar. Det är oftast i dessa och ej i huvudhandlingen, som romanernas konstnärliga behållning ligger. I förordet till »Vålnaden» besvarade Blanche den kritik, som an 118