AUGUST BLANCHE anser sig emellertid ohjälpligt dömd av världen och klagar för sin väninna Marie: »Man kan höja sig i Guds ögon, men icke i världens. Man fordrar av oss ånger, men vägrar oss sin förlåtelse. Människorna ha samma instinkt som de vilda djuren; en gång sårade återvända de aldrig mer, och de ha rätt däruti.» Man igenkänner här tonfall från »Kameliadamen», som just under Blanches andra Parisvistelse haft sin bullersamma premiär på Théåtre du Vaude-ville. Det är tydligt, att Blanche i denna berättelsecykel sökt behandla samma moderna samhällsproblem som hans franska samtida. Han diskuterar kvinnans rättigheter och ståndskillnadsfrågan; på ett ställe får »ungresen på Berga» lägga fram ett program för mänsklighetens frigörelse från familjetyranni och patriarkalism, och hela verket är överfyllt av ädla sentenser och djupsinniga psykologiska iakttagelser. Tyvärr passar denna uppläggning Blanche så litet som möjligt; man kan inte tänka sig något mer trivialt än de sociala sanningar han förkunnar, och hans själsanalyser förlora varje förnuftig mening, så fort han låter sina personer bikta sina känslor. »Du klagar ju som hjältinnan i den sorgligaste roman», anmärker Aurore Dillnaus gladlynta väninna Marie. Stilen i skildringarna är också understundom lika pompös som i de tidigare romanerna: »Det knöt sig en röd ring kring ungresens öga: den betydde blod, och det bildade sig ett djupt veck kring hans panna: det betydde graven.» Men det finnes dock tecken på att Blanche verkligen börjat denna berättelseserie med avsikt att återvända till sin ungdomsnovellistik; han hade år 1856 till Albert Bonnier försålt sina »Tavlor och berättelser ur Stockholmslivet», som detta år började utkomma i ny upplaga, tillökade med senare skrivna verk, bland annat »Berättelser efter klockaren i Danderyd». Det är faktiskt inte bara inledningen, som inför oss i en mer realistiskt tecknad värld: också sedermera varsnar man ansatser till humoristisk verklighetsskildring. I den fjärde av novellerna få vi en rolig bild av det resande teatersällskap, som står under ledning av den stortalige direktör Chrysostomus 126