AUGUST BLANCHE skildrade med Blanches som modeller och de ganska hj ärtslitande förhållandena i hemmet inte överensstämma med dem, som rådde i hovslagarens bostad, så kan man dock spåra en del likheter, faderns åstundan att parveln skall gå in i hans eget yrke och moderns svärmeri för att få honom till ett lärdomsljus. En omisskännlig stämning av barndomsminne har det vackra kapitlet »Västen med pärle-moknapparne», som skildrar hur hjälten på sin tolvårsdag får en fin himmelsblå väst med pärlemoknappar av sin mor och glömsk av skoltimmen vandrar runt bland sina bekanta i de närmaste kvarteren för att låta dem beundra den. Detsamma gäller den episod, då han i förtvivlan över att ha blivit stämd till polisen med anledning av ett skolslagsmål går ut på den Sporrongska bakgården för att dränka sig i Klara sjö. Han doppar några gånger huvudet från en brygga, men finner vattnet för smutsigt för att hoppa ner i och beslutar i stället att dränka sig i Strömmen men avstår, då han känner sig hungrig. »Ingen kan fordra, tänkte jag, att jag skall hoppa i sjön så hungrig som jag nu är. Får jag mig bara en ordentlig smörgås först, så går nog det andra som en dans.» Då han kommer hem och modern frågar honom var han varit, svarar han »tämligen gudsnåde-ligt» : »Jag har dränkt mig.» »Dränkt dig, upprepade min mor, stirrande bestört på mig; min Gud, du är ju alldeles våt i huvudet! Men dina kläder äro torra.» — »Jag har aktat dem, försäkrade jag, räknande mig detta till förtjänst, och kastade mig därefter över en brödkorg, som stod på bordet.» Fastän Blanche, såsom jag redan tidigare framhållit, är en god barnpsykolog, ge dock episoder sådana som dessa en alltför omedelbar verklighetsillusion för att kunna vara fritt uppfunna. Deras äkthet framgår vid jämförelsen med andra barnskildringar i Blanches vanliga stil, som finnas i boken, såsom kälkåkningen med den lilla sexåriga grevedottern i Lantmäteribacken eller brottningen med stortjuven Drufva, som också sedermera får figurera såsom skrämmande bov. I andra fall tyckas händelserna hänga samman med Blanches egna upplevelser, fastän de fritt omgestaltats för att passa in i romanens 142