BILDER UR VERKLIGHETEN ram. Att han redan i skolåldern skrivit pjäser och uppträtt som amatörskådespelare veta vi genom andra källor, och den föreställning, som Victor Ekström får bevittna i teatern vid Oxtorget, där Kungliga teaterns elever uppträda, är densamma, som beskrivits i novellen »Aktrisen» i »Tavlor och berättelser», och skildras på ungefär samma sätt. Därmed är inte sagt, att Blanche själv skulle ha haft något att göra med denna teater eller redan under skolåren sammanträffat med Emilie Högqvist; han tyckes dock rätt tidigt ha haft förbindelse med hennes familj. Vad som i hög grad stärkt tron på tillvaron av självbiografiska element just i »En skådespelares äventyr», är att Blanche i denna berättelseserie i vida högre grad än i de föregående infört verklig-hetspersoner. Till och med rena bifigurer, som endast skymta i berättelsens gång, bära kända namn eller anges åtminstone så pass tydligt för läsaren, att de utan vidare kunna identifieras. Och för att ytterligare öka illusionen av verklighet har Blanche ofta infogat små biografiska upplysningar om dem, som innehålla exakta uppgifter. I kapitlet om Argus berättas i förbigående, att Hierta gjorde sin debut i dess kåseriavdelning »Mosaik», och vid skildringen av ut-värdshuset Ålkistan införes inte bara »Filikromen» och dansösen Carolina Brunström; också de två värdshusflickorna, som blott tjänstgöra som staffage, få sina kommande levnadsöden berättade; den ena är den blivande Lady Saint-George. Då därtill kommer, att även de minsta topografiska detaljer noga angivas, kan man inte förundra sig över om eftervärlden uppfattat det som ett stycke faktisk kulturhistoria från Karl Johans Stockholm. Detta gäller naturligtvis i ännu högre grad den återstående delen av berättelseserien, då Victor Ekström blivit skådespelare. Vad han här har att berätta om sina mer celebra kolleger har omsorgsfullt tillvaratagits i deras biografier, också när det är ganska påtagligt, att anekdoterna äro av Blanches eget fabrikat. Man kan knappast säga, att romanintrigen i denna senare del av »En skådespelares äventyr» i sig själv är bättre och rimligare än 143