BILDER UR VERKLIGHETEN tor Ekström i Askersund spela vålnadens roll i »Hamlet» i ett uthus med jordgolv och blir alldeles dyblöt i den grop, som han skall försvinna i. Sedermera ha vi skildringar av landsortsteatern både i »Ett resande teatersällskap» och i »Berättelser efter klockaren i Danderyd». Båda ge oss samma typ av en stortalig teaterdirektör, som patetiskt orerar och deklamerar, även då det gäller de vardagligaste förhållanden. Jag har antagit, att åtminstone den av Danderydsklockaren skildrade teaterdirektör Stollengren är inspirerad av Dickens’ Crumm-les i »Nicholas Nickleby»; karakteriseringstekniken synes tyda därpå. Emellertid har Blanche här endast åstadkommit en roande farsfigur av samma slag som Sjövall. Dickens ger trots karikering något mer: han visar hur rampskenet berövar skådespelaren blicken för verkligheten. Crummles och de andra aktörerna i »Nicholas Nickleby» vandra också i vår prosaiska värld med gravitetiska steg, stora gester och starka affekter, som om de trodde sig beskådade av en osynlig teaterpublik. För att på detta sätt kunna gripa det illusions-skapande och verklighetsdödande momentet i teaterlivet skulle Blanche behövt Dickens’ psykologiska intuition. Det är vackert nog, att han i sin skildring av landsortssällskapet i »En skådespelares äventyr» dock lyckats få fram helt andra nyanser än i sina tidigare försök. Victor Ekströms direktör, hovsekter Berggren — om vilken Blanche säkert hört mycket genom sina skå-despelarvänner — är med sitt fina ansikte och sitt rechercherade målföre en helt annan typ än den svulstige Sjövall. Han är inte oberörd av tidens estetik, och man erinrar sig hans kostliga försvar för upptagandet av »Hamlet» i Askersund. »Den fina komedien i all ära, yttrade Berggren, men det är dock de stora dramerna och tragedierna, som mest slå an. Ett hushåll eller en familj är på sätt och vis en liten komedi, ett litet intrigstycke, var för sig; men på teatern vill man se annat än man dagligen ser hemma hos sig själv. Man vill se de stora passionerna i luven på varandra; man vill se hjältar och hjältinnor döda och dö, och kunna de stå upp igen, så är det 10—501883. Lamm. 145