Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Bilder ur verkligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUST BLANCHE
decennium för att låta sin hjälte vara med om Nya teaterns
upprättande och premiären av »Positivhataren». Trots bokens titel får
man knappast veta något mer om Ekströms öden som skådespelare;
det är uteslutande i egenskap av umgängesvän och åskådare han
berättar om sina kolleger i huvudstaden.
Teatermanien har ju gamla anor i Stockholm, men kanske har den
aldrig varit så stark som på Karl Johans tid. Blanche själv stod helt
inom teaterns trollcirkel, och särskilt de sceniska storheterna från
sin ungdomstid ägnade han en hänförd beundran. Även under sin
vistelse i Frankrike 1850—51 sätter han i fråga, om inte Sverige
i Jenny Lind, Emilie Högqvist, Hjortsberg, Torsslow, Nils Almlöf,
Dahlqvist med flera ägt förmågor, som kunnat jämföras med, om
de inte rent av överträffat, vad Frankrike kan bjuda på.
»En skådespelares äventyr», som i sin förra hälft snarast varit
ett gyckel med scenens värld, blir alltså i sin senare del en
beundrande och pietetsfull återblick över den svenska huvudstadsscenens
gångna glanstid. Dess koryféer få var sitt kapitel, anknutet till någon
mer eller mindre apokryfisk händelse i deras liv.
Sitt egentliga skimmer av romantik får denna teatervärld genom
Emilie Högqvist, som i dem uppträder i skepnad av svensk
kamelia-dam, ofta lockad ut ur sina melankoliskt-sentimentala poser av den
alltid berusade brodern Jeans galna upptåg. Eftervärlden har svårt
att förstå den kult, som av samtiden ägnades »Nordens Aspasia».
De verkliga brev av henne, som bevarats, ha en viss vemodig charm,
men äro rätt tafatt hopkomna, särskilt i jämförelse med de eleganta
små epistlar, som Blanche låter henne skriva till Victor Ekström.
Omdömena om hennes scenprestationer äro också högst
divergerande, och Blanche själv hade som teaterrecensent i Freja stundom
fällt beska ord om den av publikens smicker bortskämda aktrisen.
Egendomligt nog tyckes det mer ha varit hennes livsöde än hennes
konstnärliga talang, som gjort henne så allmänt dyrkad. Trots sin
»republikanism» hade tiden ännu en viss svaghet för kungliga
mät-resser, och med sin moraliska granntyckthet i övrigt hade den inte
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Apr 29 23:43:38 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lammbla/0154.html