- Project Runeberg -  August Blanche som Stockholmsskildrare /
148

(1950) [MARC] Author: Martin Lamm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilder ur verkligheten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

AUGUST BLANCHE decennium för att låta sin hjälte vara med om Nya teaterns upprättande och premiären av »Positivhataren». Trots bokens titel får man knappast veta något mer om Ekströms öden som skådespelare; det är uteslutande i egenskap av umgängesvän och åskådare han berättar om sina kolleger i huvudstaden. Teatermanien har ju gamla anor i Stockholm, men kanske har den aldrig varit så stark som på Karl Johans tid. Blanche själv stod helt inom teaterns trollcirkel, och särskilt de sceniska storheterna från sin ungdomstid ägnade han en hänförd beundran. Även under sin vistelse i Frankrike 1850—51 sätter han i fråga, om inte Sverige i Jenny Lind, Emilie Högqvist, Hjortsberg, Torsslow, Nils Almlöf, Dahlqvist med flera ägt förmågor, som kunnat jämföras med, om de inte rent av överträffat, vad Frankrike kan bjuda på. »En skådespelares äventyr», som i sin förra hälft snarast varit ett gyckel med scenens värld, blir alltså i sin senare del en beundrande och pietetsfull återblick över den svenska huvudstadsscenens gångna glanstid. Dess koryféer få var sitt kapitel, anknutet till någon mer eller mindre apokryfisk händelse i deras liv. Sitt egentliga skimmer av romantik får denna teatervärld genom Emilie Högqvist, som i dem uppträder i skepnad av svensk kamelia-dam, ofta lockad ut ur sina melankoliskt-sentimentala poser av den alltid berusade brodern Jeans galna upptåg. Eftervärlden har svårt att förstå den kult, som av samtiden ägnades »Nordens Aspasia». De verkliga brev av henne, som bevarats, ha en viss vemodig charm, men äro rätt tafatt hopkomna, särskilt i jämförelse med de eleganta små epistlar, som Blanche låter henne skriva till Victor Ekström. Omdömena om hennes scenprestationer äro också högst divergerande, och Blanche själv hade som teaterrecensent i Freja stundom fällt beska ord om den av publikens smicker bortskämda aktrisen. Egendomligt nog tyckes det mer ha varit hennes livsöde än hennes konstnärliga talang, som gjort henne så allmänt dyrkad. Trots sin »republikanism» hade tiden ännu en viss svaghet för kungliga mät-resser, och med sin moraliska granntyckthet i övrigt hade den inte 148

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 29 23:43:38 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lammbla/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free