AUGUST BLANCHE ramen för Blanches sista berättelsecykel, »Ekströms paradis». Vi erinra oss, att han tillbragt sina gymnasistår i kontrollen Anders Ekströms hus i hörnet av Stora Badstugatan och Oxtorgsgatan. Han visste inte, att hans största föregångare som Stockholmsskildrare bott där ungefär fyrtio år tidigare, men med hänförelse beskrev han, hur dess trädgård en vacker majdag, då han flyttade dit, tedde sig som en enda ofantlig bukett av vita och röda blommor, enkom bunden för grannfolket i de närmast belägna husen. Då han nu som gammal besöker platsen, finner han allt förändrat: »I stället för ett litet stenhus vid norra sidan av gården och som då inrymde en smedja reser sig nu ett trevånings hus, och från gårdens bakgrund hälsa pyramidpopplar stelt och främmande på mig. Tittar jag över sten-staketet in i själva trädgården, saknar jag ett litet stenaltare, som förr stod mitt i korsgången. Även söker jag förgäves ett fyrkantigt lusthus, som förr stod till höger om grinden. Mest saknar jag dock de många fruktträden, de stora blomsterkronorna om våren och om hösten den genomskinliga astrakanen, den glödande rosenhägern. All denna härlighet finnes ej mer; förlorat är även 'Ekströms paradis’, så kallades trädgården den tiden.» Blanches avsikt var att tala om vad han upplevat under de fyra somrar han haft sitt tillhåll i detta lusthus, som med sin förbleknade plafondmålning av Vertumnus och Pomona så väl tycktes harmoniera med ägaren, den gamle Ekström, vilken fortfarande levde mitt uppe i sjuttonhundratalet och föresatt sig att med tillhjälp av Buffons fysiologiska råd bli hundratjugo år gammal. Det är svårt att gissa sig till vad denna av döden avbrutna berättelseserie skulle kommit att innehålla. I den påbörjade skiss, som vid Blanches död fanns liggande på hans skrivbord, återges ett samtal, som han vid en namnsdagsfest i paradiset hört mellan skalden Nicander och grosshandlare Wagner rörande Göta kanal, och Blanche begagnar där också tillfället att inlägga ett ord för det av honom så varmt understödda projektet om en sammanbindningsbana mellan norr och söder i Stockholm. Men antagligen var detta samtal mellan 158