Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Bilder ur verkligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BILDER UR VERKLIGHETEN
så ofta bortrövades och försvunno för långa tider som i Blanches
noveller.
Överhuvud taget ter sig Stockholmslivet under slutet av Karl
Johans regering, den tid som »Bilder ur verkligheten» beskriva,
tämligen litet uppbyggligt, om man rådfrågar tidningar och
resehandböcker. Det klagas oupphörligt över de ständiga överfallen på de
klent belysta gatorna — först år 1854 var gasbelysningen i
Stockholm genomförd — och över den fruktansvärda smutsen och stanken
ur rännstenarna; inte bara utlandets storstäder, utan även Göteborg
överträffade vid denna tid vida Stockholm i fråga om renlighet.
Folklivet beskrives såsom rått och fyllt av slagsmål, och man framhåller
ständigt, att den ökade klasskillnaden förstört alla möjligheter till
gemensam folkglädje. Rydqvist och Bahr påpeka i sina topografiska
verk, att det glada Dj urgårdslivet numera bara är ett minne.
Sturzen-Becker går i sina skisser igenom årets olika folkfester och finner, att
de numera blott firas av gammal slentrian. Ingen bryr sig längre om
julmarknaden eller första-maj-kortegen, fettisdagen är stillfärdig och
stadig, och endast midsommarens lövmarknad finner nåd för honom.
I de gamla gränderna i Staden inom broarna, som oförändrat stå sig
lika sedan Bellmans tid, går folket numera sin väg »tungsamt —
skon klämmer någorstädes, gud vet var».
Egentligen ger Blanche inte någon från Sturzen-Becker avvikande
bild av folkfesterna i Stockholm; skillnaden är bara, att han inte
ser på dem spotskt och satiriskt. »Man får taga det onda med det
goda», heter det i slutorden till »En Trefaldighetsnatt vid
Uggle-viken», där Blanche skildrat en folkfest, som börjat med sång och
dans, men då brännvinet börjat verka, övergått till en vild orgie och
slutat med slagsmål och dråp.
Också en annan skuggsida av tidens Stockholmsliv, det av de usla
ämbetsmannalönerna gynnade procenteriet, som avlockat så många
av tidens författare bittra klagovisor, tar Blanche mer jovialiskt. I
»En prästmans anteckningar» skildrar han en gammal procentare,
som i Stockholm gått under öknamnen »Myran»: »Han hade aldrig
11—501883. Lamm.
161
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Apr 29 23:43:38 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lammbla/0167.html