Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Bilder ur verkligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUST BLANCHE
tagit under aderton procent, varav man ser, att han bestämt sitt
minimum, vilket likväl endast lärer kommit hans äldre och
ordentligare kunder till godo. Vad däremot maximum beträffade, ansåg
han det ovärdigt människan att bestämma ett sådant...» Han
berättar, hur »Myran» en gång svarat en gäldenär, som beklagat sig
över att han fått betala hundra procent, med att påpeka, att då
himlen ger sjufalt igen, bör en sann kristen åtminstone ge dubbelt.
Att döma av andra samtida uppgifter torde räntesatserna knappast
vara överdrivna. Men Blanche låter oftast procentarna omvända sig
på gamla dagar och testamentera sina pengar till välgörande
ändamål.
Sturzen-Becker, som var en ivrig anhängare av
»esplanadsyste-met», kallade Djurgårdsstaden »denna prosaiska episod av gamla
träruckel, inkastad mitt i en förtjusande naturs mest leende
romantik». En av sina bästa skisser har han ägnat åt att beskriva en av
gränderna i Staden mellan broarna. Han glömmer ingenting, de
smutsgrå husväggarna med sönderslagna fönsterrutor, tilltäppta med trasor
eller gråpapper, de snuskiga rännstenarna, i vilkas avskrädeshögar
magra höns krafsa och osnutna svartbenta ungar tugga på spisbröd,
grälen och svordomarna från de närliggande krogarna och
skvalpandet i gatstenarna, då man slår ut slask från en av våningarna.
Inomhus haltande bord med sjöar av svagdricka och brännvin på skivorna
och nersölade väggar med lappade tapeter: »För oss barn av en tid,
vars sympatier allt mer och mer övergiva den gamla kvava, skumma
och inneslutna kammarvärlden för det stora, fria och ljusa
världslivet, är det verkligen någonting nedtryckande och motbjudande
att fördjupa sig och, ofta bokstavligen sant, leta sig fram i dessa
trånga gravar, där man aldrig ser en stråle av guds sköna sol
annorlunda än genom att böja huvudet uppåt skorstenarna, så att det gör
ont i nacken. Och att bo där! ... Kyrie Eleison.»
Jag behöver knappast påpeka, hur helt annorlunda Blanche
ställer sig till dylika kåkgränder. Ofta börja hans noveller med att
konstatera, att en dylik bebyggelse försvunnit från någon del av Stock-
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Apr 29 23:43:38 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lammbla/0168.html