Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Blanches senare liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUST BLANCHE
vacker dag kunna »rida ut på en röd häst och proklamera
republiken». Då han i egenskap av borgarståndets deputerade reste till
Karl XV:s kröning i Norge år 1860, förargade sig högerpressen över
att det bifall, som mötte hans tal, och de ovationer, som kommo
honom till del, betydligt överträffade vad som föll på den nye
unions-konungens lott. Men ingen beskyllde honom för maskopi med
norrmännen, en anklagelse som man annars inte var njugg med under
unionstiden. Då han företog sin resa till Italien, blev han visserligen
i italienska tidningar presenterad såsom Sveriges populäraste man
och hövding för dess demokratiskt-liberala parti. Men han tyckes ej
ens ha trätt i personlig förbindelse med de ledande männen där.
Visserligen fick han vara med om en republikansk sammankomst i
katakomberna under Mazzinis ledning och intogs i en hemlig
revolutionär orden. Denna heder torde dock ha kommit de flesta notabla
resande till del, och Blanche erkände sedermera för Ridderstad, att
han fått nog »av hela detta revolutionära frimureri».
Även i inrikesfrågor stod Blanche främmande för all
korridorpolitik. För eftervärlden ter sig hans program också här rätt
vitt-famnande; han var en av de ivrigaste anhängarna av den allmänna
nationalbeväpningen och skarpskytterörelsen, men agiterade
samtidigt för långtgående sociala projekt. Ibland kunde hans artiklar
väcka uppseende genom sin demagogiska ton, såsom den år 1865 i
Aftonbladet publicerade »Samhället sjukt». Han betvivlade där
polisens och domstolarnas opartiskhet och ansåg, att man lade
fingrarna emellan, då det gällde de högre klasserna, men lät lagens arm
obarmhärtigt drabba arbetare och småfolk. »Har lagen endast känsla
för sådana tårar, som upptorkas med spetsnäsduken?» frågar han.
Men i grunden saknade hans angrepp hätskhet, och man översåg
därför också på motståndarehåll med det ibland något
sammanhangslösa i hans orationer.
Såsom exempel på vad han i den vägen kunde prestera kan man
relatera hans uppträdande den 7 december 1865, då det nya
representationsförslaget antogs på Riddarhuset. Blanche mottog under-
170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Apr 29 23:43:38 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lammbla/0176.html