- Project Runeberg -  August Blanche som Stockholmsskildrare /
170

(1950) [MARC] Author: Martin Lamm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blanches senare liv

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

AUGUST BLANCHE vacker dag kunna »rida ut på en röd häst och proklamera republiken». Då han i egenskap av borgarståndets deputerade reste till Karl XV:s kröning i Norge år 1860, förargade sig högerpressen över att det bifall, som mötte hans tal, och de ovationer, som kommo honom till del, betydligt överträffade vad som föll på den nye unions-konungens lott. Men ingen beskyllde honom för maskopi med norrmännen, en anklagelse som man annars inte var njugg med under unionstiden. Då han företog sin resa till Italien, blev han visserligen i italienska tidningar presenterad såsom Sveriges populäraste man och hövding för dess demokratiskt-liberala parti. Men han tyckes ej ens ha trätt i personlig förbindelse med de ledande männen där. Visserligen fick han vara med om en republikansk sammankomst i katakomberna under Mazzinis ledning och intogs i en hemlig revolutionär orden. Denna heder torde dock ha kommit de flesta notabla resande till del, och Blanche erkände sedermera för Ridderstad, att han fått nog »av hela detta revolutionära frimureri». Även i inrikesfrågor stod Blanche främmande för all korridorpolitik. För eftervärlden ter sig hans program också här rätt vitt-famnande; han var en av de ivrigaste anhängarna av den allmänna nationalbeväpningen och skarpskytterörelsen, men agiterade samtidigt för långtgående sociala projekt. Ibland kunde hans artiklar väcka uppseende genom sin demagogiska ton, såsom den år 1865 i Aftonbladet publicerade »Samhället sjukt». Han betvivlade där polisens och domstolarnas opartiskhet och ansåg, att man lade fingrarna emellan, då det gällde de högre klasserna, men lät lagens arm obarmhärtigt drabba arbetare och småfolk. »Har lagen endast känsla för sådana tårar, som upptorkas med spetsnäsduken?» frågar han. Men i grunden saknade hans angrepp hätskhet, och man översåg därför också på motståndarehåll med det ibland något sammanhangslösa i hans orationer. Såsom exempel på vad han i den vägen kunde prestera kan man relatera hans uppträdande den 7 december 1865, då det nya representationsförslaget antogs på Riddarhuset. Blanche mottog under- 170

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 29 23:43:38 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lammbla/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free