Lind-biografierna förekommer en uppgift om att den nittonårige Blanche en afton, då den tioåriga Jenny Lind uppträdde i »Polska gruvan», i kulissen bjudit henne på en från Operakällaren hämtad smörgås. Uppgiften är hämtad ur skissen »Jenny Lind» i »En skådespelares äventyr», där Victor Ekström utför detsamma. Man har helt enkelt tagit för givet, att Blanche berättat något, som han själv varit med om, ehuru det är påtagligt, att episoden blott skall illustrera Jenny Linds fattigdom. 147, rad 5. I »Sara Widebeck» finnes också en beskrivning av en föreställning av »Hamlet» i landsorten med ett komiskt efterspel. En aktris, som fått tillstånd till recett påföljande föreställning, tillkännager detta på erbarmlig vers för publiken, men avbrytes av ett fruktansvärt larm bakom ridån, som snart ger vika: »Där hade nu åskådaren tillfälle att se, hur prins Hamlet kastade sin faders vålnad över rampen ner i orkestern, dit han genast följdes av konungen själv med blodiga märken efter drottningens och Ofelias förenade naglar» o. s. v. Det hela slutar med att Ofelia, »vars spelta vansinnighet tyckes hava övergått i den renaste natur», tilldelar den kommande recettagerskan ett slag över ansiktet med sin halmkrans. Hon har nämligen ett äldre löfte av direktören om recett. Denna berättelse erinrar rätt mycket om scenerna vid landsortsteatern i »En skådespelares äventyr». 155, rad 14. »Minnen av och om Emil Key» I, 1915. 156, rad 4. Den kom i stället delvis att uppslukas av Narvavägen och finnes nu endast i rudimentär form. 158, rad 5. Se Bolin i »Bellmansstudier» III, 1928. 158, rad 33. Såsom Erdmann (anf. arb. s. 435 f.) påvisat, är denna del av skissen ett indirekt svar till A. O. Wallenberg, som gycklat med Blanches poetiskt blomsterrika anförande för sammanbindningsbanan. 159, rad 24. Enligt den officiella statistiken uppgingo år 1841 de häktade på en befolkning av 84 000 till över 5 700, vilket skulle innebära, att ungefär var fjortonde person under detta år suttit i häkte. Man måste emellertid räkna med att i denna siffra ingått åtskilliga by-satta och för fylleri anhållna. Emellertid voro icke mindre än 174 personer anklagade för grövre brott, 1 616 för stöld o. s. v. 161, rad 2. Både kriminaliteten och antalet oäkta barn blevo genom tidens romandiktning så namnkunniga, att Kiellman—Göransson i inledningen till sin samling » Stockholmsbilder, Svenska lynnen och småäventyr» av 1853 anser sig böra taga Stockholm i försvar och framhålla, att landsortens förhållanden ej äro bättre. 166, rad 13. Jämför Erdmann: anf. arb. s. 291—424, där också de flesta anförda citat finnas. 172, rad 33. Enligt Ridderstads uppgift skall Blanche ha lidit av en höggradig elefantiasis, som i samband med ivrig punschdrickning förorsakat hans tidiga åldrande och död. 178