Sverige, som han får ådagalägga i Blanches roman. Det var under hans ledning Runebergs blivande ryske vän och. beundrare J. Grot först fick lära sig svenska och stifta bekantskap med vår litteratur. 1. 09, rad 8. I inledningen till »Flickan i Stadsgården», Stockholm 1928. 111, rad 11. Blanche hade redan i Freja uppträtt mot den engelske metodistpredikanten Scott. Vid slutet av 1840-talet hade läseriet sitt stora uppsving i Sverige och fick då utstå angrepp både av den liberala pressen och den därmed förbundna skönlitteraturen, till exempel i Emilie Flygare-Carléns »En natt vid Bullarsjön» av 1847. I sin min-nesruna över Jeanette Stjernström (Ill. Tidning den 11 april 1857) anser Blanche, att läseriet i Stockholm fått sin egentliga uppblomst-ring i samband med reaktionen mot 1848 års idéer. 115, rad 6. Ridderstad uppgiver i »Regnbågen», s. 293, att Blanche för att av egen erfarenhet kunna teckna de högre kretsarnas liv, särskilt legitimisternas, av den svenske ministern Löwenhielm fått rådet att besöka en högaristokratisk mottagning. Då det fordrades att vara av förnäm börd för att uppträda där, måste han låta anmäla sig som »Marquis de Blancha» samt taga på sig en spansk kraschan, som Löwenhielm lånat honom för detta ändamål. Egentligen finner man ej några skildringar av högadelns liv, som behöva vila på självsyn; de hertigar och grevar, som figurera i lomanen, förefalla ej mer tvättäkta än »Marquis de Blancha». 121, rad 4. Tryckt av Sylwan i »Oscar Patrik Sturzen-Becker», 1919, s. 187, och i »Svenska litteraturens historia» II, s. 469. Se för övrigt den där givna utmärkta karakteristiken av tidens svenska romanstil. 129, rad 21. Såsom K. O. Bonnier utrett (»Bonniers» III, Stockholm 1931, s. 147) hade Blanche ursprungligen överenskommit med bokhandlaren C. H. Fahlstedt om att utge verket under titeln »Nyare tavlor och berättelser». Då han emellertid år 1856 ingått ett kontrakt med Albert Bonnier, som tillförsäkrade denne förlagsrätten till »Tavlor och berättelser» och andra skisser i samma genre, hade han förändrat titeln. Då kontraktet sedan transporterades på Bonnier, var första delen redan färdigtryckt, och verket kom därigenom att behålla titeln »Bilder ur verkligheten». 129, rad 28. K. O. Bonnier: anf. arb. III, s. 148. 131, rad 5. Schöldström: »Hög och sann konstnärlig anda», Stockholm 1892, s. 181 ff. 131, rad 33. Naturligtvis har Blanche också anlitat tryckta anekdotsamlingar. Arkivarien Nils Östman har välvilligt påpekat för mig, att »En sprätthöks äventyr» i »Strödda anteckningar» företer en misstänkt likhet med en Parisanekdot i L. J. Larchers »Dictionnaire d’Anecdotes», Paris 1861. 137, rad 20. Enligt Erdmann: anf. arb. s. 125 skall Blanche ha fått åtskilligt av materialet till denna berättelsecykel från prästmannen John Bohman, på sin tid medarbetare i Freja. 143, rad 31. A. Gynther har fäst min uppmärksamhet på att i Jenny 177