Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Föräldrahemmet och studieåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
den stege, som Jakob såg i drömmen. Änglarna äro »tienste-
andar», utsända för att vaka öfver människorna här nere.
Hvarje människa har en eller flera dylika »tiensteandar», som
taga vara på dem, då djäfvulen, »som går omkring såsom ett
rytande leijon», hotar att uppsluka dem. Vi skola se, att dessa
tjänsteandar sedermera upptagas af Swedenborg i hans teo-
sofi, t. o. m. under samma namn. Ett bevis på att människan
vaktas äf dylika tjänsteandar ser Swedberg däri, att »drinckare
och sådana öfwerdådiga menniskor offta så settia til wägs,
at ther the hade tijo lif, skulle the ei kunna beholla ett».
Men ändå skyddas de i de största farligheter, ty deras äng-
lar äro omkring dem.1
Jesper Swedberg visste för öfrigt af egen erfarenhet, att
han hade en dylik skyddande ängel vid sin sida. Redan un-
der sina studentår i Upsala, hade han haft besök af en dy-
lik ängel, som uppenbarat sig i hans arbetsrum och gett ho-
nom rekommendation att läsa Scriver, Arndt och andra upp-
byggliga författare.2 Och ’ han hade också sett uppenbara
bevis på att djäfvulen, som fruktade att han skulle göra hans
rike något afbräck, traktade efter hans lif. Redan i hans
sjunde år hade djäfvulen sökt att störta honom i en kvarn
ränna, och kort före hans utnämning till biskop i Skara hade
Gud genom en dröm låtit honom veta, att satan skulle motstå
honom äfven i Västergötland »och grymmeligen rusa på mig
i akt att mig platt förmörda». Han hade med ett spjut i
handen hånskrattande följt hans vagn och till sist, då han
vaknat, stått »skinbarliga» i månskenet i sofrummet. Endast
genom ständig bön och psalmsång hade Swedberg lyckats
fördrifva honom. Alltsedan sitt trettonde år hade Swedberg
i själfva verket haft sanndrömmar och vakna uppenbarel-
ser, ofta af utprägladt hallucinatorisk art. Då han predikade
i kyrkan, hade sålunda både han och församlingen hört
andekörer, som sjöngo psalmer till tonerna af ett osynligt
orgelverk.3
Med samma intresse, som han ägnade sina egna uppen-
barelser, omfattade han också andras. Sa småningom tyckes
1 Festum Magnum s. 180, 186 ff.
2 Se Tottie a. a. I s. 27,
3 Tottie a. a. I s. 9, 23 II s. 19 ff- Sabbats-Ro II, företalet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
