Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den mekanistiska världsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4i
sikt att undanrödja stöden för tron på Gud och själens odöd-
lighet, utan tvärtom att med sin teori befästa dem. Han
anser, att filosoferna genom att förklara själen för andlig hvar-
ken lyckats klargöra dess förbindelse med kroppen — den
kartesianska hypotesen om spiritus animales såsom förmed-
lande anser han vara en ren nödhjälp — och ej heller för-
klara dess tillvaro inom den ändliga skapelsen. Många läsare
^s af deras mysteriösa, i skolastiska distinktioner klädda
skildringar att i sitt inre, om också ej öppet, betvifla själens
tillvaro öfver hufvud och tro, att vi ej på något sätt skilja
oss från djuren. (De Inf. s. 198 ff.) Att postulera själen som
något ovetbart, hemligt och vida aflägset från sinnena, är
närmaste vägen till ateism och naturalism, heter det i en
afhandling från samma tid.1
I denna tankegång står Swedenborg ingalunda så ensam,
som man kanske skulle vara benägen att tro. Upprepade
gånger ha filosofer, just för att rädda sig från de förmenta’
skeptiska konsekvenserna af Cartesius’ och Leibniz’ dualism,
tillagt själen rumslig utsträckning och i samband därmed an-
tagit ett växelförhållande mellan själ och kropp. Och på
denna ståndpunkt finna vi betecknande nog just författare
som äro påverkade af mystiska tankegångar. Jag nämner
blott ett par, som Swedenborg bevisligen känt och som sä-
kert bidragit att stärka honom i hans tro på själens rumsliga
karaktär. Henry More, en engelsk samtida till Cartesius,
hvars betydelse för Newtons, Lockes och — såväl direkt som
indirekt — Kants rumsuppfattning den senare forskningen
starkt framhäft, hade satt som målet för sin filosofi att »föra
m Gud 1 världen genom samma port som den Cartesiska filo-
sofien tänkt utesluta honom». I direkt polemik mot Carte-
sius bestred han, att utsträckning konstituerade materia. Rum-
met är något reellt, utom kropparna och vår egen tanke exi-
sterande. Allt verkligt har därför utsträckning. Gud är sub-
jekt för det absoluta rummet. Själen är rumslig och utsträckt
liksom kroppen. Från denna teori kom sedan More in på
spekulationer om andeväsens närvaro i rummet och om rum-
mets »fyrdimensionalitet», fantasier, som sedermera öfverta-
1 De mechanismo amma et corforis. Hittills endast publicerad i engelsk öf-
versättning af A. H. Stroh Scientific and Philosophical teratises 1905 s. 21).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
