Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Öfvergången till mystisk naturfilosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o
Ser man närmare efter, skall man finna, att början af deras
verksamhet oftast anknyter sig till en personlig upplefvelse,
som de uppfatta som en gudomlig uppenbarelse. Det be-
höfver ej vara deras första mystiska tillstånd; ofta äro de
födda visionärer och ha redan i barndomen haft gudaingifna
drömmar och extaser. Den uppenbarelse, om hvilken det
här är fråga, möter dem ofta först i deras mogna ålder, efter
årslånga grubbel öfver problem, som de ej se någon möj-
lighet att lösa. En yttre anstöt, som ofta nog förefaller oss
vara af särdeles banal art, tyckes i ett ögonblick skänka
dem en inre klarhet, en intuitiv visshet, som de förut ej ägt.
De ha därmed ingalunda alltid sitt system klart, äro ej fär-
digbildade som mystiker. Men deras öde är för alltid be-
stämdt. Från det ögonblick, då de fått denna kallelse, känna
de sin tankeverksamhet gudomligt inspirerad. De äro vissa
om att de skola komma att förkunna för vanligt människo-
förstånd fördolda saker, därför att gudomligheten själf i ett
benådadt ögonblick låtit dem bli delaktiga af sitt ljus.
För att närmare illustrera hvad jag ofvan sagt, erinrar jag
om Jacob Böhmes bekanta intuition. Under sina vandrarår
som skomakargesäll hade han haft en dunkel känsla af att
vara kallad till något utomordentligt. Men sliten mellan de
olika protestantiska sekternas läror, hade han anfäktats af
tvifvel, och de visioner han erhållit, hade ej skänkt honom
någon klarhet. Men då han slagit sig ned som skomakare
i Görlitz, kom han en dag, enligt sin egen berättelse, att
plötsligt rikta sin blick på ett tennfat, som glänste i solskenet,
och nu kände han sig med ens försatt i ett högre själstill-
stånd, utrustad med en så underbar inre klarhet, att han
tyckte sig kunna skåda tingens innersta väsen. Det dröjde
ännu tio år, innan han vågade nedskrifva de sanningar, som
han nu fått visshet om. Men hans väg låg hädanefter klar,
och han betraktade alltid det ögonblick, da han suggererats af
solreflexen i tennfatet, som det tillfälle, då han initierats i det
högre vetandet.
Vi ha af Principia kunnat sluta oss till hvilket problem det
var, som vid denna tid hufvudsakligen sysselsatte Sweden-
borg. Det var frågan om den fallna människans förmaga
att åter bli delaktig af det intuitiva vetande, som varit Adams,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
