Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Öfvergången till mystisk naturfilosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
»Vi födas i djup okunnighet och okänslighet. Gradvis öppnas
våra organ; först erhålla vi töckniga bilder och begrepp; hela
universum framställes för ögat så att säga som ett enda in-
distinkt vara och kaos; men med tiden blir allt klarare och
till sist kommer det till förnuftets pröfning. Så blifva vi först
sent förnuftiga.» (Oec. I, 8.) Till kunskaper om tingens or-
saker, d. v. s. till sanningarna, kan intet annat föra oss än
ensamt erfarenheten. Ty när mens, »vis propria contempla-
tiva», utan denna följeslagare ensam ströfvar ut, hur lätt faller
hon ej i en villa och därifrån i andra villor och till sist i vil-
lornas villor. .. Det går ej att från fastslagna principer de-
ducera erfarenheten, utan man måste från erfarenheten leda sig
till principerna . . . Nä£ vi låta oss föras bort af konkluderan-
det (ratiocinatio) ensamt, äro vi liksom barn, som under leken
med förbundna ögon tro sig gå rätt fram och först när ögo-
nen befrias märka, att de gått en lång krokväg.» (Oec. I, n.)
Som man ser, är Swedenborgs ståndpunkt här ännu mer
utprägladt empirisk än i Principia. Han tyckes ej känna
någon annan kunskapsväg än erfarenheten, som från att vara
enskild med hjälp af andra erfarenheter så småningom kan
öfvergå till en allmän erfarenhet. Och han har i själfva verket
funnit, att han i sin föregående vetenskapliga verksamhet
varit allt för konstruktiv. Förledd af sin egenkärlek, hade
han ur enstaka erfarenheter dragit allmänna konklusioner,
ja format principer. Han föresätter sig därför, att denna
gång hufvudsakligen nöja sig med att referera andras upp-
täckter. I själfva verket äro egenkärleken och inbilskheten
vetenskapens värsta fiender. De flesta vetenskapsmän arbeta
utan någon naturlig fallenhet för sitt kall. De bygga luft-
slott, som de sedan högtidligt inbjuda hopen att beskåda. De
tro, att det ej gifves något land bortom deras egen grum-
liga sjö. (Oec. I, 20.)
Mot dessa ställer Swedenborg dem, som födts till veten-
skapsmän. Ty det är en särskild förmåga, att från gifna
fenomen finna ut tingens orsaker, och den är ej enhvar gifven.
Vi veta, att poeter, musiker, sångare, målare, arkitekter och
skulptörer födas till sina respektive yrken, och så är det äfven
med tänkare. De födas med en minnets aktivitet, en stark
förmåga af fantasi och intuition. (Oec. I, 19.)
5 Lamm, Swedenborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
