Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Filosofien i Oeconomia Regni Animalis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8o
idéer, emedan de i samma ögonblick blifva delaktiga af
Animas väsende eller dess lif.» (Oec. II, 289.)
Tack vare sin nyplatonska åskådning behöfver Swedenborg
sålunda fortfarande ej draga någon distinkt gräns mellan andligt
och materiellt. Kroppen blir för honom endast omhöljet för
anden, stoffet, som endast i tanken kan skiljas från formen.
Det är i kraft af denna grundtanke, som Swedenborg i sitt
teologiska system i viss mån kan spiritualisera allt kropps-
ligt och förkroppsliga allt andligt. Vi se redan af det ofvan-
stående, att han uppfattar kroppen såsom en andens skugg-
bild, själf immateriell i samma mån, som den är delaktig
af det gudomliga lifvet, och att han å andra sidan tän-
ker sig, att själen äfven efter jordelifvets slut skall bibehålla
den kroppsliga formen. Huru han närmare tänker sig
sambandet mellan de sinnliga fenomenen och den andliga
verklighet, som är deras upphof och genomskimrar dem,
skola vi finna, då vi komma till den adaption af idéläran, som
hos honom kallas läran om korrespondenserna.
För de lägre kunskapsorganen tillämpar Swedenborg strikt
den Lockeska empirismen, med hvilken han nu tycks ha
gjort sig väl förtrogen. Och ju mer han utvecklar sig, dess
mer bestämdt betonar han, att all vår förnuftskunskap ska-
pas allenast genom erfarenheten. Att endast genom mens finna
sanna principer och därutur deducera erfarenheter, tillhör ej
människan, utan högre väsenden, andar, änglar och den All-
vetande själf, proklamerar han i förordet till Regnum Ani-
male (n:o 10). Locke, som utforskat vårt intellekts opera-
tioner lika sorgfälligt, som anatomerna undersökt vår kropp,
har tydligt visat, att det ej finnes några medfödda idéer i
mens. Mens utvecklas t. o. m. först sent hos oss, saknas
hos barn och idioter. (Oec. II, 294.)
Under det att sålunda de lägre själsorganen endast med
åren blifva till och utvecklas hos individen, äger han där-
emot anima alltifrån födelsen. Endast Adam har fått sin
själ direkt från Gud. Sedan har den fortplantats med den
mänskliga säden och är alltså ett arf från fadern, ej från
modern.1 Den har hos alla samma grad af intelligens, då
1 Denna aristoteliska uppfattning, som dessutom visar inflytande från Tertul-
lianus’ och efterföljande kyrkofaders traducianism (se Oec. II, 310), bibehålies
äfven i Swedenborgs teologiska skrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
