Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Filosofien i Oeconomia Regni Animalis - Kunskapsteori
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8l
den har samma ursprung. Den kan ej degenerera eller bli
sjuk. Barnet och den fullvuxne, idioten och den vise ha
samma intelligens i Anima. Hvad, som gör skillnaden dem
emellan, är att de vägar, som förmedla sambandet med mens,
hos idioten äro förstörda, hos barnet ännu ej öppnade. Ty
först sedan mens utvecklats genom den erfarenhet, som sam-
lats genom de yttre sinnena och förmedlats af animus, kan
den bli upplyst af animas ljus. Vi födas i djup okunnig-
het, och våra organ öppnas endast gradvis. Själfva anima
har från sitt första frö inhöljt sig i trådar och fibriller, lik-
som i slöjor och stängsel, »som om hon ej ville komma i
beröring med eller se den värld, i hvilken hon fallit ned».
(Oec. II, 298). Med denna psykologiska teori anser sig Swe-
denborg medla mellan dem, som vidhålla de medfödda idéerna,
och dem, som bekämpa dem. Mens äger inga medfödda idéer,
men anima äger redan i moderlifvet all sin intelligens, som
emellertid endast kan bringas till aktualitet i den mån de
lägre själsförmögenheterna på empirisk väg utvecklas.
Af det ofvan sagda kunna vi förstå, huru kunskapen
hos den utvecklade människan kommer till stånd. Från
kroppen uppstiga genom animus sensationerna och stöta
i mens tillsamman med det gudomliga ljus, som ned-
strömmar från anima. (Oec. II, 287.) Mens är centrum för
såväl förstånds- som viljelifvet, ty det ljus som finnes i anima
är öfver begreppens sfär. För att det skall kunna determi-
neras måste det stiga ned. Men det är endast ett medel,
hvarigenom det på nytt kan stiga uppåt, mot själfva lifvet
och visheten. Att stiga upp på detta sätt, är att stiga upp
öfver sig själf, att höja sig från egenkärleken, öfver kärleken
till sitt fädernesland upp till kärleken till Gud. (Oec. II, 287.)
Och Swedenborg a.fslutar det kapitel, där han skildrar detta
själens uppstigande mot högre mål, med bilden af naturen
såsom en stor cirkel, innefattande otaliga andra mindre och
mindre cirklar, alla med gemensam medelpunkt. Hvarje
punkt, på hvilken cirkelperiferi den än må befinna sig, syftar
tillbaka mot den gemensamma medelpunkten; om den ej
gör det, kastas den ut ur cirkeln.
Det är ej blott denna sista bild af naturen såsom en serie
af cirklar, som med alltjämt aftagande fullkomlighet breda
6 Lamm, Swedenborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
