Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Filosofien i Oeconomia Regni Animalis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
go
falskats genom tillägg af orden »utan gärningar». »Och jag
tror, att han aldrig i sitt lif begått en större synd, än då han
af sig själf tilläde dessa ord.» (a. a. s. io.) I denna skrift
söker han att utförligare uppvisa sambandet mellan tro, vilja
och handling i samma anda som i det nyss citerade utta-
landet i Oeconomia. Verkligt frälsande tro är enligt hans
mening en viljans determination. Den skiljer sig från »his-
torisk» tro, en blott kunskap, som själfva djäflarne kunna
äga och som ej förtjänar att kallas tro. Då nu verklig tro
ej kan finnas utan kärlek och verklig kärlek ej utan vilja,
d. v. s. ett sträfvande att handla, är det förnuftsvidrigt att säga,
att tro utan gärningar frälser. Det är tvärtom endast den
tro, som yttrar sig i gärningar — fides in operibus som
frälser. Naturligtvis kan man tänka sig, att det finnes en
frälsande tro utan möjlighet att utöfva goda verk. Men det
är sällsynt, att yttre hinder fullkomligt sätta oss ur stånd att
visa vår goda vilja, och det är ju till denna Gud ser. Dess-
utom visar ju berättelsen om Abrahams offer och otaliga andra
exempel, att Gud själf ger oss möjlighet att handla i enlighet
med vår tro.
Den särskillnad mellan historisk tro och lefvande tro, som
Swedenborg här gör, har ju gamla anor i den katolska orto-
doxismen. Det var ju också den hans fader åsyftat i sin
ständiga distinktion mellan »hjernatro och ordatro», den tro
som också djäflarne äga, och den »hjertetro och gerninga-
tro», som Gud fordrar af oss.1 Med pietismen hade ju detta
begrepp om en »lefvande tro» ytterligare vunnit terräng.
Redan Spener häfdade, att kärleken till det goda och där-
med äfven de goda gärningarna födas samtidigt med tron
— opera sunt in fide presentia — ehuru han ej ansåg, att
dessa goda gärningar tillräknades människan vid rättfärdig-
görelsen.2 Ett steg längre går Dippel. För honom är tro
ej ett historiskt vetande, utan en viljeakt. Att tro på Kristus
är detsamma som att följa evangeliet, förneka världen och
dess lustar och lefva för Kristus.3 Swedenborg har natur-
ligtvis fått impulser till sin lära från alla dessa håll, utan
1 Se Tottie a. a. II s. 115—117.
5 Dorner, Gesck. d. protestantischen Theologie s. 637.
3 W. Bender. J. K. Dippel. Bonn 1882, s. 204.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
